Att skriva akademiskt utan auktoritet

Här är den del av min hemtenta som handlar om själva recensionen, resten kommer att var tolkning:

den 20:e januari 2006, kristianstadsbladet henrik karlsson skriver en recension av drömfakulteten.

Beskrivning – en bok om hur en ”intelligent uppåtsträvare samtidigt sänker sig själv med droger” och om att ”under en allt hårdare yta och en slöja av sinnesjukdom söker hon efter bekräftelse, efter kärlek, efter den mor som en gång svek henne”.

Henriks läsning missar drömfakultetens styrka:

Valeries styrka

Valerie förblir ett subjekt genom boken trots allt som kan göra henne till ett objekt eller ett offer.
Valerie krossas mot en patriarkal avgrund.
Boken är resan dit.
Hon stannar aldrig.
Ingen Daddys' Girl.
Står vid sina revolutionära ideal.

Kritik - Henrik tycker att hennes språk i prosapartierna mer liknar prosalyrik än romanprosa och att ”Min invändning är att de hör hemma någon annanstans än i den här romanen. De tillför inte alltid något nytt och drar ner på tempot onödigt mycket, vilket är synd eftersom "Drömfakulteten" annars är en roman med klara page turner-kvalitéer”

Detta låter inte som en stor roman. Inga eviga sanningar om det mänskliga tillståndet. Det ska vara spänning och lättläst.

Sympati - ”ämnet ligger nära Stridsbergs hjärta”, ”det är en bild värd åtminstonde några tusen ord”

Nämen, vad bra att hon får skriva om sina erfarenheter, nästa gång kanske hon kan skriva något allmängiltigt.

Källa: http://www3.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20060120/KULTUR/101200814/1012

Här är resten, den blev inte så mycket tolkning som en intervju.25 Maj 2010, intervju med SKAM

Drömfakulteten är en välansedd roman som utmanar konventioner om ”sanna” historier, romanprosa och kronologisk berättande. Den har vunnit nordiska rådets litteraturpris, blivit augustnominerad, och fått lysande recensioner i parispressen.1

Till och med Jonas Thente gillar den.2

Vi frågar SKAM vad de tycker om den i relation till detta →

BERÄTTAREN: Ser ni Valerie som galen eller var hon den enda vettiga kvinnan i sin tid? Och ser ni någon subversiv potential i galenskap?

SKAM: Valerie var smart, kompromisslös och utan tålamod.
En kamphund och nyckeln till vår framtid.
I patriarkatet finns det ingen kvinna som är galen precis som det inte finns någon kvinna som är vettig, det finns bara kamp.

BERÄTTAREN: Så ni håller med
Madwoman in the attic i att galenskap är ett logiskt svar som kvinnlig författare?

SKAM: Det som ses som galenskap är en vägran att spela efter patriarkatets regler.

BERÄTTAREN: Så galenskap är inte allegori för motstånd utan motståndet självt?

SKAM: ”Dåliga” kvinnor, freaks, bagladys ska få skriva litteratur som hos Stridsberg. Vi behöver höra Valerie berätta sin historia, inte höra massa skit från folk som inte kände henne. Denna fiktion är helt sann. Den delas av en blobb av blondiner i solglasögon, av alla marginaliserade kvinnor utan röst och subjektsposition. Valeries motstånd är bokens huvudperson.
BERÄTTAREN: Vad tycker ni om recensionen? Ni verkar ha en annorlunda syn på Valerie.

SKAM: Det är jävligt drygt när han läser in normalitet i Valerie. Han förstår henne som osäker, svag inuti ett hårt skal, ett offer för droger och prostitution. Är det så svårt att acceptera en person som vill vara utanför den patriarkala ordningen, inte vill ta del av dess tvivelaktiga gåvor, att Henrik reducerar henne från hjältemodig revolutionär till en trasig liten flicka. Är det inte smartare att tro att hon menar det hon säger?

BERÄTTAREN: Genusförståelighet spelar väl in här. Valerie förstås genom att hon placeras in i tidigare kategorier, genom att vi relaterar henne till tidigare erfarenhet. Har vi inga historier om kvinnor som gör motstånd och avfärdar patriarkala ordningen är det svårt att tolka en historia på det sättet.

SKAM tolkar historierna rätt

BERÄTTAREN: Men med tanke på vad ni säger om att skriva om kvinnors erfarenheter antar jag att ni inte tycker att vi kommit in i den kvinnliga perioden.3 Kvinnor som skriver om sina erfarenheter blir fortfarande omtolkade och nedvärderade även om ni inte gör det.

SKAM: Vi lever i SKAM:s period. Att vi kan tänka oss dessa historier räcker för att veta att de går att uppnå. Patriarkatet har redan börjat krackelera, nu måste vi knulla sönder det.

BERÄTTAREN: Hur gör vi det med litteraturen som vapen?

SKAM: Vi skriver precis vad vi tycker och menar tills folk inser att det är så vi tycker och menar.

BERÄTTAREN: Så palimpsest är onödigt?4

SKAM: Det har varit viktigt förut men nu är det bara en omväg.

BERÄTTAREN: Så ni håller inte med om att den dominerande kulturen gör kvinnors uttryck oförståeliga. Att den kvinnliga litteraturen ligger nästan helt dold.

SKAM grillar korv och sjunger kampsånger i vildmarken.
SKAM bryter upp asfalten
SKAM är ditt gevär i storstadsdjungeln

BERÄTTAREN: Om vi byter ämne från innehåll till form. Sara Stridsberg har en väldigt originell stil som skulle kunna kopplas till écriture féminine i fransk feminism.

SKAM: Det handlar snarare om att författaren har en auktoritetsposition som kan förstärkas genom att upprätthålla verklighetsillusionen. Det gör man genom att anta en realistisk stil i fiktion eller en formell ton i facklitteratur. Att följa rådande berättandekonventioner och skriva samma gamla killitteratur på ett lite annorlunda sätt ger lätt auktoritet. Eftersom den ger makt och auktoritet ses den som manlig och tvärtom. Den kan man använda för att få skriva mer fritt senare. Stridsberg avsäger sig den auktoriteten och skriver som hon vill direkt, som Valerie.

BERÄTTAREN: Ni håller alltså inte med Cixous?
SKAM: Nej. När vi tänker i språk tänker vi i ett representationssytem som är präglat av årtusenden av manlig dominans, det är ett slagfält men det kvinnliga dör inte konstant och visst kan kvinnor beskrivas, inte tillräckligt för nominalister men tillräckligt för revolutionärer. Språkets ramar spränger vi konstant med en endaste missanpassad tanke.

SKAM är dina missanpassade tankar

BERÄTTAREN: Är författarens auktoritet alltid problematisk, även hos en författerska?

SKAM: Hmm...ja. Men den kan användas till bra saker också. Frågan går in i den om kanon, om varför kvinnor inte når statusen av stor konst. Vi vill att stor konst ska nå kvinnor. Konsten måste tas ned på jorden.

Vraför ställer du alla frågor? nu är det vår tur. Vad tycker du om Författerskan?

BERÄTTAREN: Jag?... Jag är ny på området och det jag kan har jag mest hämtat från den enda bok jag läst om det.

Hon uppmärksammar att vi projicerar en författare när vi läser och att det är problematiskt eftersom bilderna av Författaren är manliga. Författerskan ses som en miniatyrmålare eller i bästa fall en auktoritet på kvinnosaker.

En lösning ser hon i att författandet ses som en maskerad där författarens identitet förblir suddig. Författarens identitet betämmer inte verket. Men hon reserverar sig mot de försöken att frikoppla författaren som leder att överskridandet betydelse överdrivs. Det är inte nödvändigtvist subversivt eller produktivt.

Hon ser en tredje väg: Författerskors verk är varken bara beroende av att de är kvinnor eller inte beroende alls av att de är kvinnor. Hon vill att kritiken ska fokusera på författerskors kvalitéer, t.ex. på litterär maskerad. Då kan vi ta bort tanken på geniet utan att det minskar betydelsen av skillnad och agens i författerskors svar på förtryckande strukturer..5

SKAM: Intressant teori...
Lite mesig och inställsam dock. Men vi håller med om att ett av de största för problemen för författerskor är att de inte ses som allmängiltiga.

Kolla bara på beskivningen av Stridsberg. Hon har skrivit en dödsbra bok. Att Henrik säger att hennes fantastiska språkbruk hör hemma någon annan stans än i den här romanen beror på att han ser ”kvinnolitteratur” som något enkelt. Det ska vara lätt att ta åt sig och inte ha för svårt språk.

BERÄTTAREN: Eller så föredrar han helt enkelt lättlästa böcker?

SKAM: Vad gör han då på en kultursida och varför säger han att den ”svåra stilen inte passar i den här romanen?

Han följer sen upp med att be om ursäkt åt Stridsberg för att ”ämnet ligger nära hennes hjärta”.

BERÄTTAREN: Han gör den till en ”tjejbok”?

SKAM: Du lär dig. Han ser den som en tragisk historia om en dum tjej som kastade bort sitt liv för en vild idé. Boken blir stridsbergs terapi, hennes personliga historia, så att hon och vi mår bra.
Men boken är varken uppbygglig eller konstruktiv, den är ingen moralkaka. Den är ett slag mot patriarkatets pung som alla kan ta lärdom av.

BERÄTTAREN: Tack så mycket för intervjun, nu är tiden tyvärr slut. Har ni några avslutande kommentarer?

SKAM är kamp, kamp är SKAM
SKAM kommer att ställa Henrik mot väggen
SKAM kommer att segra
I varje text, i varje samtal, i varje bild.


Jag satsar på ett svagt G och en putslustig kommentar.