måndag 13 juli 2015

Kategoripolitik

"Tredje vågens feminism höjde det personliga till den politiska nivån, identitetspolitik sänker det politiska till den personliga nivån" - jag själv

Identitetspolitik bör överges som begrepp då det döljer den centrala poängen: att vem du ser dig själv som är inte lika politiskt relevant än vem andra ser dig som. För att omformulera det i strukturella termer, hur samhället och kulturen skapar kategorier av människor och behandlar dem utifrån kategoritillhörighet. På sätt kan vi kringgå den växande problematik vi får av att kombinera radikal individualism och essentiella grupper i politiken. Ingen får uttala sig om någon annans situation, men samtidigt reduceras människor till sina identiteter (ex. typisk för en vit feminist att säga så). När identiteterna vinner och når acceptans så låses de samtidigt i lag och normer: vissa passar inte in men förslag på förändring kan konstrueras som angrepp på identiteten, och identiteterna förväntas vara och agera som en enhet vilket leder till sanktioner mot dem som är illojala mot identiteten (ex. konservativa homosexuella).

Detta är knappast ett nytt perspektiv utan ligger nära åttio- och nittiotalens feminism, men vi tycks ha glömt bort det. Det nya jag vill göra är att ge det ett ord: kategoripolitik. Smaka på begreppet statliga kategoriseringsprocesser, låt det rulla på tungan och täcka alla nio tusen smaklökar: