lördag 19 november 2011

Till Annie Lööfs försvar - ett ödmjukt förslag riktat till kulturarbetare inom musiksektorn

Ett svar på detta brev till Annie Lööf där jag märkligt nog försvarar henne.

Upphovsrätt är inte äganderätt, undvik att framställa er som offer. Upphovsrätt är ett tillfälligt monopol utfärdad av staten till kulturskapare i syfte att uppmuntra kreativ verksamhet, en typ av stöd som stammar från tiden då staten inte gav bidrag utan förpaktade verksamheter den inte hade kapacitet att kontrollera.

Problemet med att använda förpaktning istället för bidrag är att det är mycket ineffektivt i den nationalekonomiska bemärkelsen på grund av transaktionskostnader och en stor avvikelse från marginalprissättning (marginalkostanden för att göra en digital kopia är 0). Den optimala lösningen vore att en lagom mängd skapare av kulturella verk fick bidrag efter förtjänst så att de kunde utöva sitt yrke på heltid. Medborgarna betalar detta via skatten och verken därigenom blir fritt tillgängliga för alla.

För 96 miljoner ur statsbudgeten kan vi anställa 500 kulturarbetare inom musiksektorn på heltid med 16000 efter skatt i månaden. Medborgarna betalar drygt 10 kronor om året för att få fri och gratis tillgång till musik producerad till en del av en grupp professionella musiker och till en del av en stor amatörscen. Som tidigare finns intäkter från konserter, reklam och merchandise, men nu finns också en skälig lön, anställningstrygghet och en fri tillgång till andras musik.

Medborgarna vinner otroligt mycket på detta. Förlorar ni så mycket att det är värt att hindra medborgarna från att konsumera den kultur de vill?

Jag anser att ett system av denna typ bör förordas och kämpas för. Att göra privat delade av kultur laglig ser jag som första steget. Nästa steg är att ni kräver bidrag/lön för er samhällsnyttiga verksamhet. Arbeta tillsammans med piratrörelsen, biblioteken, forskare och konsumentorganisationer för att få del av det överskott som uppstår när man legaliserar delandet av kultur och avskaffar mellanhänder som skivbolag och STI. Arbeta även för en jämnare inkomstfördelning mellan musiker, samhället behöver fler professionella musiker, inte en liten elit som blir mycket rik och en stor massa som inte kan försörja sig.

Era allierade, de som vill reformera upphovsrätten, är upprörda över: 1) den flagranta ineffektiviteten i dagens system 2) jakten på medborgare som delar kultur och vad denna får för effekter på privatliv och yttrandefrihet speciellt vad det gäller internet 3) när staten ger bort bort från den kulturella allmänningen till upphovsrättsägare utan krav på motprestation i bjärt kontrast med upphovsrättens syfte.( Ex. The Sony Bono Copyright Act)

De är inte ovilliga att betala för kultur, de vill att kultur ska produceras och spridas mer effektivt än idag. Vad är meningen med att producera ett verk om man hindrar folk från att ta del av det?

tisdag 10 maj 2011

Brevsvar från socialdemokraterna angående fildelning

För ett tag sen skickade jag ett mail till socialdemokraternas "svar direkt" med frågor om hur de ställer sig till den forskning som visar hur politiker har blivit infångade i denna fråga, vad de anser om allmänt finansierade system för kulturproduktion och mer i allmänhet konkretisera sin politik på området då den information de gav på sin hemsida var luddig till bristningsgränsen.

Jag fick svaret nedan vilket är copy-pastat direkt från deras hemsida. "Svar direkt" innebär alltså att man väntar 2 månader, sen läser man inte brevet där det uttryckligen står att jag har läst det som står på deras hemsida och vill ha förtydliganden utan copy pastar det igen. Tack såhttp://www.blogger.com/img/blank.gif jävla mycket! Som tack ska jag snowmobila det:

Hej

Tack för ditt mejl. Vi beklagar att vårt svar har dröjt.(Förhoppningsvis är det väl genomtänkt(lol))

Vi vill kraftsamla för att stärka möjligheterna att sprida musik, film och
annan kultur genom den digitala revolutionen (Luddigt, men en rimlig utgångspunkt). Men vi vill att det görs på ett sätt som är lagligt, och som säkerställer att de som skapat t ex musiken eller filmen får betalt. (Lagligheten och betalningen är rimliga ståndpunkter men de hör inte nödvändigt ihop)

Vi tar starkt avstånd från dem som anser att det rent principiellt ska vara
tillåtet att ladda ned upphovsrättsskyddat material utan att den som har
skapat filmen, musiken eller boken får betalt.(Ni försvara dagens affärsmodell och avfärdar alla andra av principskäl?! Vilken princip hänvisar ni i så fall till? Den om företagens rätt till ekonomisk ränta? Hur ställer ni er till de som vill att kulturen ska vara fritt tillgänglig och att producenterna ska få betalt, vilket jag uttryckligen frågade om?)Illegal fildelning som sker i kommersiell skala (vinsterna i fildelningsbranschen är försumbara så jag antar att ni menar i stor skala, d.v.s. samhällseffektivt) skadar upphovsrättens grundprinciper och därför måste man komma till rätta med den. Vi står bakom upphovsrätten, men det är ingen kravlös hållning (Vilka är era krav i så fall?). Vi vill samtidigt se kulturens verksamma och deras branscher ta aktiv del i arbetet med att forma framtidens tekniska möjligheter att sprida och enkelt ta del av kultur.(Ert krav är att ni vill se producenterna ta del i arbetet att forma framtidens tekniska möjligheter? Det är precis det jag vill undvika då producenternas incitament är tvärt emot mina som konsument då deras enda egentliga konkurrent är fildelningen vilken ni vill ta bort och de har sina räntor att försvara)

Det huvudsakliga syftet med lagen om stärkta möjligheter för
upphovsrättsinnehavare att få betalt för sina verk är att komma åt den
olagliga fildelning som sker i kommersiell skala. Det ska inte gå att få ut
uppgifter om en persons internetanvändande utan att det finns starka skäl
för det. Lagstiftningen som har syftat till att motverka olaglig fildelning har
också möjliggjort för nya konkurrenskraftiga nättjänster att växa fram (Derp? Om man minskar konkurrensen så ökar utvecklingstrycket? Det är fruktansvärt uppenbart att Spotify kommit till som ett svar på fildelningen) – som är tillgängliga gratis(dryg reklam är en kostnad), lagliga och där kulturskaparna får betalt(lol). I denna positiva utveckling har svenska entreprenörer varit ledande.

Det behövs fler enkla och smidiga tekniska lösningar och program (Bittorrent),
standarder och betalningsmetoder för att människor ska kunna ta del av
musik, film, spel och annat på laglig väg. Det ska vara lättare att agera
lagligt än olagligt, på nätet såväl som i vardagen. Det behöver skapas fler
sätt att köpa musik eller filmer utan att de låses till en viss apparat.
Branscherna på kulturområdet, kulturarbetarna och deras organisationer
behöver hjälpa till och stimulera den teknikutvecklingen.(Vilket ni försöker uppnå genom att låta branschen stimulera teknikutvecklingen? Förstår ni verkligen inte att producenter och konsumenter har motsatta intressen på den här marknaden?) Det handlar om framtidens publik och om möjligheter för Sverige. Efterfrågan på nya lösningar för en ny tids kulturkonsumenter är samtidigt en näringspolitisk
chans för Sverige.

Vänliga hälsningar



Andreas Larses (får härmed årets Monica Green-utmärkelse)
Brevsvar
Socialdemokraterna

onsdag 16 mars 2011

Hur upphovsrättspolitiken bör förstås

När du lyssnar på musik, hur stor andel av den du lyssnar på är producerad detta år? Om du är en genomsnittlig musiklyssnare så överväger nog den äldre musiken. Den är inte heller utbytbar, vill du höra ”all along the wactchtower” vill du höra ”all along the watchtower”och inte en helt annan låt av Mikael Wiehe. Musikverk är unika och utan bra subsitut. Ägandet av verken är en källa till ekonomisk ränta, d.v.s. inkomster utan att ägaren behöver producera något, och en mycket värdefull ekonomisk resurs.

Tidigare har den ekonomiska räntan från äldre musik begränsats av att privatpersoner köpt en skiva och sen äger den länge, då detta var det enda praktiska sättet att lyssna på den. Vid förändringar i tekniken har konsumenter uppdaterat sina skivsamlingar, vilket vi ser under 90-talet då skivbolagens försäljning flerdubblades, och nu igen med Spotify. Denna gång är det annorlunda då konsumenterna inte får äganderätt över den musik de konsumerar utan betalar konstant.

Vem uppbär då räntan? Till en stor del de fyra stora skivbolagen och stora artister knutna till dessa. För att förstå värdet av räntan kan vi uppskatta hur en ökning i upphovrättens längd skulle påverka dessa. Om vi antar att musik av exakt samma värde har producerats för ägarna varje år hittils innebär en ökning av upphovsrättens längd från säg 50 till 51 år att det kommer uppbära ränta för all de senaste 50 årens musik 1 år till. Nuvärdet av dessa framtida intäkter beräknas med formeln för en annuitet: nuvärdet = (värdet av ett års musik [x]/räntan)(1- 1/(1+räntan)^antalet år). Om vi antar en reell ränta på 5% blir nuvärdet (x/0.05)(1-1/(1.05)^50) ≈ 18.25x vilket innebär 18.25 gånger värdet av ett års musik. Vore räntan 10% skulle nuvärdet ≈ 10x istället. Det finns anledning att tro att värdet av musik producerad tidigare år är mindre än värdet av musik producerad idag och att siffrorna därför är väl höga. Vidare finns starkt avtagande marginalintäkter när upphovsrättens längd går mot oändligheten så som den gör idag.

Min poäng är att kontrollen över räntan är värt lika mycket eller mer än nyproduktionen varje givet år. Detta innebär att upphovsrättsägarna har kraftiga incitament att skydda och utöka räntan. Det är ekonomiskt rationellt för dem att betala upp till nuvärdet av en ökning av upphovsrättens längd för att en sådan ska ske. Detta sker genom lobbying, opinionsbildning eller mutor riktat mot beslutsfattare och allmänhet samt drivande av rättsfall vilket är uppenbart samhällsonyttigt

Denna ränta innebär självklart ett betydande avbräck för konsumenterna både i form av en överföring av resurser till upphovsrättsägarna men även betydande dödviktsförluster då mindre musik konsumeras än vad som skulle ske vore den gratis. Det är här fildelning kommer in. Upphovsrättsägarna har ett lagstadgat monopol på verken och då det inte finns bra substitut sker konkurrens med dessa endast olagligen. Utan konkurrensen från fildelningen hade alternativ på musikmarknaden varit skivförsäljning från de fyra stora skivbolagen som kontroller 80% av marknaden eller Spotify som de också kontrollerar. Detta är inte en effektiv marknad.

Hur har då beslutsfattare agerat för att balansera intresset av att uppmuntra kulturskapande och intresset av att sprida verk så brett som möjligt? De har i 22 av 24 fall sen 1960 ökat upphovsrättens längd eller bredd samt vidtagit en mängd åtgärder mot fildelare (vilka än så länge inte haft någon påvisbar effekt). Sambandet mellan ekonomiska intressen och politik styrks för Sveriges del i Ulf Pettersons analys av upphovsrättslagstiftningen i Sverige vilken trovärdigt visar på kausala mekanismer i form av olika intressegruppers remisser, betänkanden och motioners påverkan på lagstiftningen. Han drar följande slutsatser:

Analysen visar klara statistiska samband mellan intressenas inriktning och aktivitet visavi lagstiftningens restriktivitet. Resultaten stöder teorier som förklarar upphovsrättspolitiken i termer av problem med kollektivt handlande, rent-seeking, infångning och intressedominans. Upphovsrättspolitiken har på ett överväldigande sätt dominerats av producentintresset med symbiotiskt bidrag från juristintresset. Konsumentinflytandet är nära obefintligt.


Du kanske anser att det finns många viktigare frågor än just upphovsrätten, klimatet, jobben o.s.v.. Men att frågan är liten är ingen ursäkt för att tåla att politiken i frågan sker på särintressens uppdrag till omfattande misshandel av allmännyttan. Kan vi inte förvänta oss både en god upphovsrättspolitik och en god arbetsmarknadspolitik? Kan vi inte förvänta oss demokratisk representation i frågan?

tisdag 8 mars 2011

Bosch och de kristna värderingarna

Efter att ha ägnat kvällen åt den fromme Hieronymus Boschs moraliserande tavlor fylls man lätt av vämjelse inför medeltidens av kristendomen dominerade tankevärld. I centrum för denna har vi den allsmäktiga, allseende diktatorn. Ta som exempel denna tavla med det medeltida ordspråket ”Gud ser dig” skrivet i mitten av ett stort öga med Jesus som pupill och dössynderna runt omkring. Alla ens tankar skulle kretsa kring den store ledaren, annars skulle han se en. Detta var självklart mycket svårt då människan genom arvssynden var förtappad från början. Den yttersta domen blir därför fällande för de allra flesta och den är hemsk och oåterkallelig.

Hela världen var ett minfält att möjliga frestelser och tanken att bakom allt för vackert lurade något djävulskt var mycket stark. Alla former av kärlek som förde tankarna bort från den store ledaren var förbjudna. Att ha sex annat än för att få barn såg som ett fruktansvärt brott. Illustrerande för detta är de jordiska fröjdernas trädgård. Denna föreställer en fantastisk lustgård full med nakna människor ätandes frukter i olika sorters lekar. Målningen är en skarp och konstnärligt briljant kritik av lust, den översvämmar av erotiska symboler. Det är syndernas moder och driver Adam och Eva efter att hennes nyfikenhet lett till deras fall. Den högra delen av triptyken visar med barbarisk tydlighet vad detta beteende leder till.

Vad är då himlen för ett ställe som är så fantastiskt att det uppväger allt detta? Jo det är ett ställe där du får vara nära den store ledaren, hylla honom och om du har riktigt tur spela harpmusik till hans ära. Det finns inget människovärde här, inga mänskliga rättigheter. Den store ledaren äger oss och kan göra som han vill med oss. Valet människan ställs för är inte heller fritt, du kan inte välja att ställa dig utan för guds makt. Valet är gör som den store ledaren säger eller bli straffad.
Jag har svårt att tänka mig en mer förkastlig intellektuell rörelse.

Problemet är inte de troende eller hur människorna korrumperar religionen. Problemet är religionen. Det kunde varit mycket värre. Det som räddade oss från undergång i fåfängda försök att förstå guds vilja och undvika hans hemska straff, var vår okunskap om massförstörelsevapen då religionen låg som en våt filt över vetenskapens utveckling och den civilisering som följde med de intellektuella och materiella framsteg den vetenskapliga revolutionen innebar.

En fråga kvarstår dock, hur kan någon önska detta på sig själv eller någon annan?

onsdag 23 februari 2011

Det goda övervakningssamhället

You think you've got private lives, think nothing of the kind
There is no true escape I'm watching all the time
– Rob Halford

Vad är det goda övervakningssamhället? Det är ett samhälle där varje individs liv kartläggs i minsta detalj och sen försöker samhället hjälpa denne att uppnå sina drömmar om de inte är farliga för samhället. Det är ett samhälle som bryr sig om dig inte bara som medborgare eller som medlem av en grupp, utan just dig som individ med alla dina bra och dåliga sidor. Det finns någon som vakar över dig och inte dömer, så vida du inte bryter mot lagen. Det fria valet är jobbigt, ansvaret odlidligt men det finns någon som serverar en begränsad mängd alternativ att välja på så att du inte gör fel.

Just nu finns det starka trender mot demokrati och övervakning fråpn stater och företag. Till skillnad från vad vissa tror går dessa väl ihop och sker i samma samhällen. Privatlivet valdes bort under Microsofteran när nätet gick från ett peer to peer-nätverk till ett med centrala servrar som samlar all information. Om vi vill ha företagande på ett gratis internet är detta det enda rimliga sättte att ge dem incitament. Denna information innehåller ett oerhörd värde för både vetenskap och marknad. Att som Hari Seldon i stiftelsen kunna förutse vad människor kommer göra blir mer och mer realistiskt. Det är en fråga om att aggregera och tolka datan vilket leder till starka trender mot monopolisering av denna information. Facebook har datan på en halv miljard individers sociala interaktion i flera år. Google vet vad de flesta har skickat för mail, har sökt efter o.s.v under snart tio år. Det finns självklart möjligheter att ställa sig utanför övervakningen men då få gör det medför det reella sociala sanktioner.

Privatlivet som vi känner det är borta för en generation. Men vad har vi egentligen förlorat? Är det inte en rest från en tid där individer behövde skydd mot förtryckande stater. Nu har företagen mottot ”Don't be evil” och fler och fler stater är demokratier som har medborgarnas bästa för ögonen. Möjligheterna som den här informationen är mycket stora, exempelvis för individuell behovsprövning av bidrag eller riktad reklam så att vi får information om precis de produkter vi vill ha.

Det finns motståndsgrupper som Free Software Movement, kryptoanarkister och piratrörelsen men de är mycket marginella. De har förstår farorna mycket väl men inte riktigt möjligheterna. Liberalerna verkar inte förstå hur detta står i konflikt med deras ideologi och lobbar för ökad statlig övervakning och prisar Facebook och Google. Socialdemokraterna är splittrade fast på helt andra grunder än avvägningen mellan det goda övervakningssamhället och privatliv. Kan de sin historia borde de också kunna välja det förstnämnda.

torsdag 10 februari 2011

Vägval för kulturpolitiken

Google docs haz it.

All kritik är varmt välkommen. Tips på vad jag ska göra med den också.

torsdag 27 januari 2011

Veckans internethjälte

Den stora äran tillfaller denna vecka Per Strömbäck. Han jobbar på nepotia, en lobbygrupp för IFPI m.fl.. I sitt inlägg tar han en svårförsvarad position(operatörsansvar/censur) och lyckas med konststycket att motsäga sig själv och förtala internetoperatören Bahnhof. Väl nere i gropen tar han ett extra spadtag bland kommentarerna men till skillnad från många andra att det kanske bäst att hålla tyst och inte gräva djupare, även på sin egen blogg. Den självinsikten applåderar vi honom för!

En värd kommentar till det hela var Viktualiebroderns:
”Intressant, Strömbäck menar alltså att utvecklandet av DRM för att tekniskt kringgå lagen om rätt till egna kopior är ett hån mot demokratin

Värt att lägga på minnet.”

torsdag 13 januari 2011