Progressivitet - Pragmatism

Jag under hösten noterat en svängning i mitt tänkande åt ett mer pragmatiskt håll, antagligen influerat av sossesunkan och studierna i nationalekonomi. Det är både befriande och besvärande.

Att anpassa sig till föränderliga förhållanden är kärnan i pragmatismen. Detta är så allmänt accepterat att få förutom benhårda dogmatiker inte strävar efter detta. En annan viktig del av en pragmatisk grundsyn är insikten att man sällan har det rätta svaret på ett visst problem och att man därför bör vara försiktig i sina åtgärder. En tredje är att åtgärderna måste anpassas till de specifika förutsättningarna, det finns ytterst få universalmedel. Politik bör utformas efter ett samhälles institutioner och vara förverkligbar. Pragmatismen är dock otillräcklig.

Det finns någonting viktigare än pragmatism, nämligen progressivitet. Precis som att jag ser det som mitt främsta mål att förbättra mig själv, ser jag att förbättra sig självt som samhällets främsta mål. Det känns mycket historielöst att någonsin nöja sig med samhällets nuvarande kvalité, även om man ofta tror det så visar det sig gång på gång att det kan och att det blir bättre. Människans största bedrift är i min mening våran otroliga ackumulation av kunskap. Det finns ingen insats som är så produktiv och bestående som kunskapsökning. Om man nöjer sig skadar man indirekt alla framtida generationer. Jag tror även att minskat hopp kan leda till försämrat välbefinnande för många människor, vilket gör saker som inger hopp högst nödvädiga.

Utan progressivitet är pragmatismen en död fisk, en slak penis, en 7-poängsmahjong ett tomt skal. Pragmatismen är endast kortsiktig; den har ingen lång sikt, inget mål, ingen riktning. Den bör inte förväxlas med en ideologi. När vi konfronteras med ett problem i samhället ställs vi i en valsituation med oändligt många möjliga val där vi aldrig kan veta de fulla konsekvenserna av vårat handlande. Att reagera med försiktighet, så att vi väljer rätt, tror jag är suboptimalt. Anledningen till detta är att det sällan finns bara ett bra alternativ. Det viktiga är att vi väljer ett av de bra alternativen och se till att framskrida snabbt längs den utvecklingsbanan. Det finns med mycket stor sannorlikhet en bättre bana än den vi just oavsett hur mycket vi söker. Marginalkostnaden för sökandet ökar också hela tiden.

Jag tror inte att världen förbättras lika mycket av pragmatister som av personer med långsiktiga visioner som de driver även om det sällan blir som de tänkt sig.