söndag 1 september 2013

Det goda undervakningssamhället (utkast)

Dagens teknikanvändning har öppnat för att enkelt övervaka befolkningen i sin helhet snarare än i synnerhet misstänkta personer. Något som bekräftas av sommarens avslöjanden av National Security Agencys aktiviteter. Massövervakningen har uppmärksammats offentligt med jämna mellanrum utan att det får några mer betydande konsekvenser än att folk uppmanas att tänka på vem som kan ta del av din ”privata information” och försäkringar från företag och underrättelsetjänster att de hanterar informationen på ett säkert och professionellt sätt. Mitt intryck är att det finns en majoritet som accepterar övervakning på grund av de fördelar de drar av den samtidigt som det finns en majoritet som känner olust inför övervakning och att dessa majoriteter överlappar.

En viktig anledning till olusten folk känner är att övervakningen främst bedrivs av stora företag och statliga underrättelsetjänster vilka båda har en stor makt och är svåra att granska. Jag ser två idealbilder för hur samhället kan hantera övervakning. Den första är kryptoanarki, att rutinmässigt kryptera informationen som personer ger ifrån sig så att det blir ekonomiskt ohållbart att övervaka på stor skala vilket det har skrivits mycket om. Den andra är vad jag kallar det goda undervakningssamhället vilket denna essä kommer att argumentera för.

Min kritik mot kryptoanaki är trefaldig. För det första är det problematiskt att sätta sin tillit till kryptografiska system. De är fortfarande beroende av användarna använder dem på ett säkert sätt, något som knappast kan sägas om allmänhetens internetvanor. Med tillräcklig mycket datorkraft och hjärnkapacitet kan kryptering brytas; frihet från övervakning kan inte garanteras även om massövervakning kan göras dyrare. Moores lag garanterar att kryptografiska system behöver uppdateras för att hålla jämna steg med de som vill knäcka dem. Det finns också starka incitament att bygga in bakdörrar i systemen om inte all kod granskas öppet och ingående.

För det andra finns det mycket bra saker man göra med informationen man får genom massövervakning. Det är en ovärdelig källa till forskning om storskaliga beteendemönster, vilket innebär all samhällsvetenskap, psykologi, historia med mera. Det kan också användas för att mäta folks åsikter i olika frågor för en direktdemokrati i stor skala.

För det tredje är det svårt att gå över till ett sådant system då övervakning är så inbyggd i vår teknikanvändning. Ett tydlig exempel på detta är att nästan all vår internetanvänding går genom tredje part då knappt någon har kontroll över servrarna man använder och applikationer ersätter program. Vidare går mycket nätanvändning genom telefoner vilket lägger till en geografisk aspekt till den insamlade informationen. Många tjänster på internet har som affärsmodell att sälja informationen de samlar från sina kunder, vanligen för riktad reklam, vilket gör dem ekonomiskt beroende av övervakning. Rättsväsendet och underrättelsetjänsten använder sig också av information från telefonavlyssning, samtalsloggar, textmeddelanden och brev för att bevisa skuld. För att sammanfatta: en övergång från övervakning vore svårt att genomföra politiskt inte bara på grund av det skadar mäktiga särintressen utan också för att allmänheten är van vid övervakningen och dess frukter.

I dagens samhälle är det de som är mest rimliga att övervaka, höga politiker, tjänstemän, storföretag och militär som är svårast övervaka. I det goda undervakningssamhället är makten att övervaka är jämnare fördelad. Staten måste lite mer på medborgarna och med vissa undantag ska all data som samlas in genom massövervakning av landets medborgare delges också landets medborgare. Vissa militärhemligheter och pågående brottsutredningar kan tillåtas hemligstämplas med en starkt begränsning i tid och omfattning så att de som hemligstämplade dokumenten kan hållas ansvariga. Vidare kan man arvodera medborgargrupper att granska makthavare och öka meddelarskydd för att åtgärda maktobalansen mellan stora organisationer och enskilda individer.

Det är också ett sätt att öka medborgarnas tillit till staten vilket kan vara en väg ut ur tillitsfällan som många stater befinner sig i; medborgarna litar inte på staten eftersom den inte gör något åt deras problem och ger den inte politiskt stöd och skatt, staten kan inte hjälpa medborgarna eftersom den inte har råd och de är fientligt inställda till den. Genom att öppna för medborgargranskning av politiker och tjänstemän, blir medborgaren inte bara delaktig i sin egen övervakning utan också i statens kontrollapparat. Detta skapar en samhällsgemenskap.

En vanlig invändning mot övervakning är att det är ett steg på vägen till diktatur. Jag vill hävda att kopplingen inte är så enkel. Övervakning kan stödja en diktatur genom att den uppmuntrar till normativt beteende och att den gör att man kan komma åt enskilda oliktänkande. Det som stater står och faller på är dock våldsmonopolet. Under den arabiska våren kunde detta ses med önskvärd tydlighet; Zine El Abidine Ben Ali, Hosni Mubarak och Ali Abdullah Saleh förlorade militärens stöd och föll snabbt: Bashar al-Assad och Muammar Kaddafi hade stöd av en elit av militären och kan endast avsättas med vapenmakt. Min poäng är att vi bör vara mer rädda för yrkesarméer än övervakning vad det gäller hot mot demokratin. Övervakningens normerande effekt kan fungerar åt motsatt håll genom att inskärpa uppslutningen bakom demokratiska ideal, och försvåra ränksmideri.

Den normerande effekten är det mest problematiska med storskalig övervakning. För att det inte ska leda till en självcensur som kväver ny kultur och politiska idéer behövs en acceptans för mänsklig felbarhet och icke-normativt beteende. Vad det gäller mänsklig felbarhet tror jag att vi är långt bort från att acceptera det även om det är en kliché. Den förhärskande bilden av människan är fortfarande som rationell och egennyttig individ. Vilket gör att en fel kan nå vid spridning

Jag vill däremot hävda att acceptansen för avvikare är starkare nu än någonsin i den mänskliga historien och jag tror att vi kommer se en fortsatt utveckling åt det hållet när samhället blir mer välmående, urbant och sekulärt. Privatlivet kom till som en reaktion på den starka sociala kontrollen i byar och städer under den tidigmoderna perioden. Den sociala kontrollen verkade genom religion och heder för att skapa motståndskraftiga samhällen som kunde härda ut svält, sjukdom, krig och skatter. Med sjuttonhundratalets ekonomiska uppsving för städer och handel och kritiken mot religion och det feodala blev borgerliga ideal som den könade delningen av livet i offentligt och privat allmänna. Min poäng är det går att bygga ett gott samhälle utan privatliv även om vi är vana vid att ha ett privatliv.

Sammanfattningsvis vill jag hävda att det goda övervakningssamhället om än ovant är bättre än alternativen. Självförnekelsen kring övervakning vi lever i nu är farlig då den utvecklingen går mot oövervakade övervakare i säkerhetstjänster och företag och de allestädes övervakade medborgarna. Kryptoanarkin är en teknologisk lösning på ett socialt problem som inte håller hela vägen. Kvar återstår då att lita på medborgarna och låta dem vara kontrollapparaten.

måndag 19 augusti 2013

Rant om Civ V (tyvärr på engelska)

If we assume that BNW is the final expansion for Civ V, now seems a good time to reflect on how well Civ V works as a game in itself and as part of the Civ series. My view is that Civ V shows the most promise of all the games so far due to the elegant game design. It is the best for multiplayer as it is fast paced and the combats are so much fun against competent players. It is the most accessible with good graphics and intuitive mechanics. However it is lacking in many of the details, allow me to specify.

Tying culture to social policies was a brilliant move as it makes culture worthwhile and allows you to specialise your civilization. However, there are balance problems between and within the policy trees which makes games very similar. Tradition and rationalism are incredibly common, whereas opening with honor or piety is almost always quite bad. You take commerce for protectionism and the purchase discount, the other policies are just taken to get to these two. The new culture victory is the best so far in the series as it is much mroe interactive. However, i think that great works give to little culture and tourism in comparison to GWAM other abilities, and the bonii from buildings and internet. If you are not playing for a culture victory when would you ever want a great work instead of 8 turns of culture or a golden age? Further, since great works are quite bad, so are operas and amphitheaters, for anyone without a large surplus of great works. They could use a specialist slot, add a studio for artists at Guilds when your at it.

The same problem exists with technology, there are so many techs that you research just to get to something else. I appreciate that the technology tree is more clearly organised than in Civ IV but again it makes games very similiar as you can not really beeline that far. What would be needed is two things: being able to research technologies without all the requirements at substantial extra cost (around 40% per missing requirement) and decreasing early science by a bit. The main problem with early science is that national college is way so strong that becomes an obvious choice to build as soon as possible and once you have built it the technologies goes by much faster than you have time to use the new buildings and units. Academies are also too strong in comparison to manufacturies and customs houses. (National college should be about 25% science, 1 Great scientist point, 1 culture and academies 6/8/10 science.)

The national wonders again have the same problem, it is boring to build a building in all your cities just to get access to a national wonder, remove that requirement and price them according to how strong they are. It would be great if you could use them to increase the benefits from city specialisation, the very bland Iron Works could give bonii to manufactories and and great engineer generation for instance. (25% production, 25% engineer generation 2 prod from all manufactories). The two problems mentioned above are probably related, as they are ways to use up production to avoid filling the map with units. There has to be a more fun way to do this, for instance making converting production into science and gold more lucrative and adding culture and faith convertion as well. A (hammers^1/2)/50 multiplier seems about right meaning that 25 hammers will increase your science/culture/faith output by 10 % whereas 100 hammers will increase it by 20%.

I like 1 unit per tile a lot, as it makes combat more interesting and I think that it has great potential. In my opinion there needs to be a bit more space to manouvre and more battles away from cities. If cities are made weaker it will not be as dangerous to move by them and you will need to shield the city with things like melée units in forts. An option to increase the distance between cities is to make it possible to utilise the fourth and fifth ring around the city for production, and make them a bit more expensive to get. This allows for cities to grow profitably beyond 30 when you usually have used most good tiles and specialists. To balance this bonus to tall strategies you could lower the happiness cost of cities from 3 to 2 happiness. Another idea to increase the space for manouver is to make units easier to eliminate. That way you could make the production bonii stronger: the general bonuses from workshop/factory could increase to 15% and the specialised from forge, stables, seaport to 25%.

The trading system is finally good in BNW, but why are the two earlier systems retained? Does anyone think that trading luxury goods is fun? Roads have many applications but could be tied into to the new trade system better by giving a +1 bonus to internal trade routes wholly on roads or by making the range bonus more important. Internal trade routes should take away around 1/3 of the resources transferred as they dominate over the more fun external trade routes now. Moreover, the bonuses to naval trade routes are way strong and only reasonable because sea tiles are crap. As it is now the optimal city is in 1 tile wide, 3 tile long bay. A better solution would be to make the naval bonus 50% instead of 100 and add +1 gold on sea tiles at seaport/harbour and add a national wonder to give 1 production/gold on sea tiles.

fredag 24 maj 2013

Att tänka ut smädande tillmälen åt Laila Freivalds eller en liten text att skicka till Radiotjänst.

Radiotjänst har börjat begära pengar av personer med datorer, däribland jag. Jag tänker bestrida deras fakturor först och främst för att det är en skymf mot datorer. Här nedan är mitt brev. Klipp och klistra som du önskar, du som också har fått en faktura från radiotjänst.

Jag vill bestrida att en dator med internet utan ett tv-kort eller dylik utrustning är "teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program". För det första så bygger inte internet rent tekniskt på utsändning eller vidaresändning, utan på inhämtandet av information via TCP/IP-protokollet. För det andra så är det självklart att all digital information, däribland digitaliserade tv-program, kan behandlas av en dator med rätt program, det är definitionen av en universell turingmaskin. Det finns dock ingen avsikt att ta emot televisionsutsändningar i designen, televisionen fanns inte ens när datorn blev till. Att hävda att datorn är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program är likvärdigt med att hävda att våra hjärnor är avsedda att titta på TV-program eller att förstå kvantmekanik eller att tänka ut smädande tillmälen åt Laila Freivalds. Även om dessa saker kan göras med en mänsklig hjärna, är det befängt att hävda att den är avsedd att göra det.