onsdag 16 mars 2011

Hur upphovsrättspolitiken bör förstås

När du lyssnar på musik, hur stor andel av den du lyssnar på är producerad detta år? Om du är en genomsnittlig musiklyssnare så överväger nog den äldre musiken. Den är inte heller utbytbar, vill du höra ”all along the wactchtower” vill du höra ”all along the watchtower”och inte en helt annan låt av Mikael Wiehe. Musikverk är unika och utan bra subsitut. Ägandet av verken är en källa till ekonomisk ränta, d.v.s. inkomster utan att ägaren behöver producera något, och en mycket värdefull ekonomisk resurs.

Tidigare har den ekonomiska räntan från äldre musik begränsats av att privatpersoner köpt en skiva och sen äger den länge, då detta var det enda praktiska sättet att lyssna på den. Vid förändringar i tekniken har konsumenter uppdaterat sina skivsamlingar, vilket vi ser under 90-talet då skivbolagens försäljning flerdubblades, och nu igen med Spotify. Denna gång är det annorlunda då konsumenterna inte får äganderätt över den musik de konsumerar utan betalar konstant.

Vem uppbär då räntan? Till en stor del de fyra stora skivbolagen och stora artister knutna till dessa. För att förstå värdet av räntan kan vi uppskatta hur en ökning i upphovrättens längd skulle påverka dessa. Om vi antar att musik av exakt samma värde har producerats för ägarna varje år hittils innebär en ökning av upphovsrättens längd från säg 50 till 51 år att det kommer uppbära ränta för all de senaste 50 årens musik 1 år till. Nuvärdet av dessa framtida intäkter beräknas med formeln för en annuitet: nuvärdet = (värdet av ett års musik [x]/räntan)(1- 1/(1+räntan)^antalet år). Om vi antar en reell ränta på 5% blir nuvärdet (x/0.05)(1-1/(1.05)^50) ≈ 18.25x vilket innebär 18.25 gånger värdet av ett års musik. Vore räntan 10% skulle nuvärdet ≈ 10x istället. Det finns anledning att tro att värdet av musik producerad tidigare år är mindre än värdet av musik producerad idag och att siffrorna därför är väl höga. Vidare finns starkt avtagande marginalintäkter när upphovsrättens längd går mot oändligheten så som den gör idag.

Min poäng är att kontrollen över räntan är värt lika mycket eller mer än nyproduktionen varje givet år. Detta innebär att upphovsrättsägarna har kraftiga incitament att skydda och utöka räntan. Det är ekonomiskt rationellt för dem att betala upp till nuvärdet av en ökning av upphovsrättens längd för att en sådan ska ske. Detta sker genom lobbying, opinionsbildning eller mutor riktat mot beslutsfattare och allmänhet samt drivande av rättsfall vilket är uppenbart samhällsonyttigt

Denna ränta innebär självklart ett betydande avbräck för konsumenterna både i form av en överföring av resurser till upphovsrättsägarna men även betydande dödviktsförluster då mindre musik konsumeras än vad som skulle ske vore den gratis. Det är här fildelning kommer in. Upphovsrättsägarna har ett lagstadgat monopol på verken och då det inte finns bra substitut sker konkurrens med dessa endast olagligen. Utan konkurrensen från fildelningen hade alternativ på musikmarknaden varit skivförsäljning från de fyra stora skivbolagen som kontroller 80% av marknaden eller Spotify som de också kontrollerar. Detta är inte en effektiv marknad.

Hur har då beslutsfattare agerat för att balansera intresset av att uppmuntra kulturskapande och intresset av att sprida verk så brett som möjligt? De har i 22 av 24 fall sen 1960 ökat upphovsrättens längd eller bredd samt vidtagit en mängd åtgärder mot fildelare (vilka än så länge inte haft någon påvisbar effekt). Sambandet mellan ekonomiska intressen och politik styrks för Sveriges del i Ulf Pettersons analys av upphovsrättslagstiftningen i Sverige vilken trovärdigt visar på kausala mekanismer i form av olika intressegruppers remisser, betänkanden och motioners påverkan på lagstiftningen. Han drar följande slutsatser:

Analysen visar klara statistiska samband mellan intressenas inriktning och aktivitet visavi lagstiftningens restriktivitet. Resultaten stöder teorier som förklarar upphovsrättspolitiken i termer av problem med kollektivt handlande, rent-seeking, infångning och intressedominans. Upphovsrättspolitiken har på ett överväldigande sätt dominerats av producentintresset med symbiotiskt bidrag från juristintresset. Konsumentinflytandet är nära obefintligt.


Du kanske anser att det finns många viktigare frågor än just upphovsrätten, klimatet, jobben o.s.v.. Men att frågan är liten är ingen ursäkt för att tåla att politiken i frågan sker på särintressens uppdrag till omfattande misshandel av allmännyttan. Kan vi inte förvänta oss både en god upphovsrättspolitik och en god arbetsmarknadspolitik? Kan vi inte förvänta oss demokratisk representation i frågan?

tisdag 8 mars 2011

Bosch och de kristna värderingarna

Efter att ha ägnat kvällen åt den fromme Hieronymus Boschs moraliserande tavlor fylls man lätt av vämjelse inför medeltidens av kristendomen dominerade tankevärld. I centrum för denna har vi den allsmäktiga, allseende diktatorn. Ta som exempel denna tavla med det medeltida ordspråket ”Gud ser dig” skrivet i mitten av ett stort öga med Jesus som pupill och dössynderna runt omkring. Alla ens tankar skulle kretsa kring den store ledaren, annars skulle han se en. Detta var självklart mycket svårt då människan genom arvssynden var förtappad från början. Den yttersta domen blir därför fällande för de allra flesta och den är hemsk och oåterkallelig.

Hela världen var ett minfält att möjliga frestelser och tanken att bakom allt för vackert lurade något djävulskt var mycket stark. Alla former av kärlek som förde tankarna bort från den store ledaren var förbjudna. Att ha sex annat än för att få barn såg som ett fruktansvärt brott. Illustrerande för detta är de jordiska fröjdernas trädgård. Denna föreställer en fantastisk lustgård full med nakna människor ätandes frukter i olika sorters lekar. Målningen är en skarp och konstnärligt briljant kritik av lust, den översvämmar av erotiska symboler. Det är syndernas moder och driver Adam och Eva efter att hennes nyfikenhet lett till deras fall. Den högra delen av triptyken visar med barbarisk tydlighet vad detta beteende leder till.

Vad är då himlen för ett ställe som är så fantastiskt att det uppväger allt detta? Jo det är ett ställe där du får vara nära den store ledaren, hylla honom och om du har riktigt tur spela harpmusik till hans ära. Det finns inget människovärde här, inga mänskliga rättigheter. Den store ledaren äger oss och kan göra som han vill med oss. Valet människan ställs för är inte heller fritt, du kan inte välja att ställa dig utan för guds makt. Valet är gör som den store ledaren säger eller bli straffad.
Jag har svårt att tänka mig en mer förkastlig intellektuell rörelse.

Problemet är inte de troende eller hur människorna korrumperar religionen. Problemet är religionen. Det kunde varit mycket värre. Det som räddade oss från undergång i fåfängda försök att förstå guds vilja och undvika hans hemska straff, var vår okunskap om massförstörelsevapen då religionen låg som en våt filt över vetenskapens utveckling och den civilisering som följde med de intellektuella och materiella framsteg den vetenskapliga revolutionen innebar.

En fråga kvarstår dock, hur kan någon önska detta på sig själv eller någon annan?