måndag 27 oktober 2014

En kort genomgång av invandrings- och integrationspolitiken i Sverige.


Vad tycker folk?

Den av regeringen Reinfeldt förda flyktingpolitiken verkar inte åtnjuta ett brett folkligt stöd. Den bästa bild vi har i frågan är den SOM-institutets vid Göteborgs universitet årliga undersökningar. Enligt den från 2012 tycker 45% att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar, medan 29% procent tycker att det är ett dåligt förslag. 18% tycker att det är ett bra förslag att ta emot fler flyktingar, 50% tycker att det är ett dåligt förslag. Det finns alltså ett folkligt stöd för att minska flyktingmottagandet. Detta stöd har dock minskat över tid. Även oron har minskat från 90-talets höga nivåer, men 60% av de tillfrågade är oroade över ökat antal flyktingar. Med det sagt så är ännu fler (78%) oroliga för ökad främlingfientlighet.

http://www.realtid.se/ArticlePages/201409/16/20140916154104_Realtid981/20140916154104_Realtid981.dbp.asp
http://www.som.gu.se/digitalAssets/1487/1487702_071-082-sandberg-o-demker.pdf
http://www.som.gu.se/digitalAssets/1453/1453828_10-sandberg-o-demker.pdf

Hur går det?

Fram till nyligen fungerade det svenska flyktingmottagandet . Under den senaste mandatperioden har det nuvarande systemet för flyktingmottagandet slutat fungera. 12200 personer är nu placerade i privat ägda anlägningsboenden på småorter med sämre förhållanden än djur. De har mindre än 3m2 att leva på, bristande vård, hygien och små utsikter att få jobb eller boendeplacering.

Integrationspolitik har fungerat något sämre under en längre tid. Då dagens sociala system bygger på förvärvsarbete är detta ett någorlunda mått för integration. Under en längre tid har det varit marginellt svårare för invandrare att få jobb än svenskar. Detta beror nog både på skillnader i kunskaper/ färdigheter och fördomar. I dagens läge tar det i genomsnitt 10 år för en flykting att få jobb i sverige. Detta varierar såklart mycket mellan olika grupper: välutbildad över/medel-klass från andra länder har lättare att få jobb än illiterata bönder; det finns mer fördomar om muslimer och icke-vita; et cetera.

Vi måste få till en värdig och fungerande integration. Om vi lyckas med detta kan Sverige ta emot klart fler flyktingar än vad det gör idag. Om vi som nu inte lyckas med detta kommer SD:s stöd bara växa med varje nytt anläggningsboende som öppnas i småorter.

http://www.tino.us/2014/08/invandrares-inkomster-fran-arbete-och-foretagande-ar-41-procent-lagre-an-infoddas/
https://meritwager.wordpress.com/tag/blinkarp/
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Publiceringskalender/Visa-detaljerad-information/?publobjid=19289+
http://www.tino.us/2014/08/magdalena-andersson-har-fel-som-kostnader-for-migration-i-budgeten/
http://eso.expertgrupp.se/wp-content/uploads/2013/08/2009_3-fr%C3%A5n-webb.pdf

SD - partiet som alla talar om

SD har en profilfråga, invandringen, och den är mycket viktig för SD:s väljare. SD:s väljare är också klart mindre tillfreds med hur den svenska demokratin fungerar och har mindre tilltro till politiker än väljare i stort. Dessa två saker samvarierar och kasusaliteten går åt båda hållen. En ska för den skull inte tro att SD:s väljare enbart är proteströster,

SD följt av S är de parti som flest anser är bäst på integration/invandringspolitik i Novus mätning innan valet vilket rimligen förklaras av deras politik bäst överrensstämmer med motviljan mot ökad invandring nämnd ovan.. Mittenpartierna har närmat sig varandra i invandring/integrations-frågor vilket gynnar partier som ligger utanför mitten. Dett gäller dock SD mer än F!/V då de har en större opinion att dra från och är mer extrema gentemot mittanpartierna.

Sverige är inte unikt i att ha ett större parti som fyller en främlingsfientlig, fascistisk, arbetarklasskonservativ eller populist-nationalistisk roll. Detsamma gäller de flesta länderna i västvärlden. En kan se det som ett sen-nationalistiskt problem. Det finns uppenbara problem med nationalism, speciellt när den bygger på kultur/etnicitet. Trots detta har den varit mycket användbar för vänstern genom historien då den skapar den gemenskap som behövs för vänsterpolitik och den tilltalar massorna. Idag är nationalismen är fortfarande en stark politisk kraft men inget liberal eller vänstern vill ta i på grund av ovannämnda problem. Det saknas dock alternativa visioner då den socialistiska drömmen fortfarande är befläckad av Sovjets förtryck och det folkliga stödet för internationalism är svagt.

Att dessa partier lyckas få fotfäste hos arbetarklasen är ett underkännande av vänstern, socialdemokraterna och de revolutionära partierna. En faktor är bristen på visioner om en bättre framtid hos de etablerade vänsterpartierna, en annan är att den traditionella arbetarklassen har fått det sämre i en period med konstant hög arbetslöshet vilken beror på strukturomvandling, globalisering, borgerlig politik men också invandring, en tredje är en växande kulturell klyfta mellan landet och de mindre orterna gentemot storstäderna. Denna utveckling kan snarare sägas vara ovanligt sen i Sverige efter Ny demokratis flopp. Jag tror detta beror på de svenska socialdemokraternas ovanligt starka grepp om befolkningen i arbetarklassen och på landet, en stark tilltro till staten och politiken och den relativt låga öppna rasismen i Sverige. I den ovan nämnda gruppen av partier skiljer sig SD genom sina moderna fascistiska rötter och den stora plats som socialdemokratiska slagord som folkhem och välfärd har i deras retorik.

Det är också ett underkännande av den liberala överideologin och politiken som har producerat dagens höga arbetslöshet men ger få lösningar förutom uppluckring av arbetsrätt och socialförsäkringssystem för att tvinga folk att ta jobb till lägre löner. Denna politik kombinerat med ökad invadring upplevs som ett hot mot jobb och lön av delar av arbetarklassen.

I ekonomiska frågor har SD ingen tydlig profilering eller politik åt antingen höger eller vänster. I kulturella frågor är SD däremot mycket konservativt. Högern har gått mot mitten och kan ha svårt att återerövra konservativa positioner från SD. Det finns nog utrymme för ett konservativt parti som vill ha mindre invandring som kan konkurrera med SD, förut var detta moderaterna. Men efter deras vändning i invandringsfrågan under Reinfeldt är det nog mycket svårt för dem att återta de väljare de förlorade till SD det senaste valet då SD verkar ha högre förtroende i dessa frågor bland väljare som vill ha en minskad invandring.

http://politologerna.wordpress.com/2014/07/01/sverigedemokraternas-opinionsutveckling-2001-2013/
http://politologerna.wordpress.com/2014/09/26/ar-sverigedemokraternas-valjare-protestrostare/
http://politologerna.wordpress.com/2014/10/09/varfor-litar-inte-sverigedemokraternas-valjare-pa-politiker/
http://www.novus.se/media/32581/novus_partiernas_b_sta_fr_ga_juni_2014.pdf
http://www.dagensarena.se/magasinetarena/henrik-arnstad-det-ar-vansterns-fel/
http://politologerna.wordpress.com/2014/08/06/anpassning-till-sd-en-vinnande-strategi-for-ovriga-partier/

Vägval
Som jag ser det står vänstern inför ett vägval. Vi kan fortsätta den av Reinfeldt inslagna vägen med större flyktingmottagande som vi försöker integrera med en uppluckrad arbetsrätt och en låglönesektor. Om vänstern går med på detta kommer den alienera betydande delar av arbetarklassen och riskera de vinster arbetarrörelsen har gjort. Den hotar också sammanhållningen med ökade skillnader mellan rika och fattiga, ofta längs etniska gränser. Man kan sammanfatta det som att vi tar emot en stor mängd flyktingar av vilka många blir ett utnyttjbart trasproletariat tillsammans med delar av arbetarklassen. Eftersom som Sverige är ett rikt land får antagligen flyktingarna det bättre ställt här än i sina hemländer.

Vi kan även försöka integrera folk med bibehållna kollektivavtal. Om vi vill hitta värdiga jobb åt alla som kommer krävs kraftiga åtgärder för att få ner arbetslösheten, genom investeringar och en utbyggd offentlig sektor. Det är dock inte säkert hur långt detta funkar då arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer i västvärlden sen kriserna efter Bretton Woods-eran. Med denna typ av lösning bör vi sätta upp och beivra någon sorts invandringskvot som beror på det ekonomiska läget, framförallt när det gäller arbetslöshet.

En tredje lösning är att sluta bry sig om att integrera genom jobb. Vi kan införa medborgarlön och försöka hitta meningsfull sysselsättning för de som är arbetslösa. Detta är nog mycket impopulärt och kommer att alienera många som känner att de får betala för lata och invandrare.

Oavsett vägval kommer vi snabbt behöva göra något åt krisen i vårat nuvarande system för flyktingmottagning, det är omänskligt, ovärdigt, kostsamt och driver folk till SD. Jag ser fram emot läsa Johan Westerholms bok om detta när den kommer: http://ledarsidorna.se/2014/10/den-humanitara-stormakten/