Meditation över en poängsallad

Jag anser att det finns en moralfilosofisk aspekt av speldesign som sällan tas upp i diskussioner om vad som gör ett bra spel. Det är idag vanligt att designa spel som konstant ger spelaren små belöningar för allt de gör så att intresset hålls uppe. Det känns för mig som något sprunget ur en låg syn på vad människan är och kan vara där designern använder spelarens belöningssystem snarare än att tala till henne som en tänkande varelse. Spel kan vara mer än tillfällig njutning och avkoppling, de kan vara utmanande, tankeväckande, fantasieggande, lärorika och få oss att växa som människor. När jag känner känslan av tomhet som ett spel kan ge (som det låter för mig som att du känner) så tror jag den beror på att jag känner mig använd.

Standarden för vad som är ett bra spel sätts ofta av marknaden i vårat samhälle, ju mer pengar det drar in desto bättre. I idealfallet konkurrerar företag på marknaden med lågt pris och hög kvalité vilket leder till bra billiga produkter för konsumenten. I verkligheten så sker konkurrensen till stor del med medel som är skadliga. Företag konkurrerar genom att manipulera oss med reklam, genom att lobba politiker och journalister och genom att sätta konkurrensen ur spel genom monopol eller beroendeskapande produkter. Detta skapar förhållanden på spelmarknaden som en speldesigner måste förhålla sig till.

Det finns nu ett överflöd av underhållning som pockar på vår uppmärksamhet som nyheter, serier och spel. De designas för att ta våran uppmärksamhet och sedan aldrig släppa den. Alla som har försökt att inte titta på en tv som står på i bakgrunden, eller att inte falla för clickbait eller att gå och lägga sig istället för att spela en tur till vet vad jag menar. De som har designat dessa produkter använder människans belöningssystem för att öka sin vinst. Idealfallet för ett spelföretag är att göra spelarna beroende av spelet och det finns därför ett ekonomiskt tryck att designa mer och mer beroendeskapande spel. Datorspelsbranschen är idag en miljardindustri där kommersiella intressen dominerar och det påverkar hur datorspel designas och vilka som lyft fram. Även brädspelsbranschen växer och kommersiella intressen kommer att bli allt viktigare i den vilket är något som vi som designar brädspel behöver förhålla oss till.

Vad ska då en speldesigner göra? Jag tycker inte att det är fel med enkla avkopplande spel. Jag missunnar inte heller folk deras njutning. Inte heller vill jag att folk ska sluta sälja spel eller att alla spel ska vara svårtillgängliga. Det jag däremot vill hävda att vi som designers har ett val och en viss liten påverkan på världen. Det är en bra sak att ha den makten men med den kommer ett ansvar. Marknaden skapar incitament för oss att försöka sälja så mycket som möjligt genom att konkurrera även med medel som är omoraliska. Tänk därför efter när du gör ett spel: vad i spelaren tilltalar jag med detta? vad skapar det hos spelaren efteråt? ger jag spelaren något eller använder jag den? 

Som jag ser det så lever vi just nu i en guldålder för brädspel. Drivkraften är amatördesigners, brädspelsentusiaster och små företag. Tror du att kommersialisering att göra brädspelen bättre?