You think you've got private lives, think nothing of the kind
There is no true escape I'm watching all the time – Rob Halford
Vad är det goda övervakningssamhället? Det är ett samhälle där varje individs liv kartläggs i minsta detalj och sen försöker samhället hjälpa denne att uppnå sina drömmar om de inte är farliga för samhället. Det är ett samhälle som bryr sig om dig inte bara som medborgare eller som medlem av en grupp, utan just dig som individ med alla dina bra och dåliga sidor. Det finns någon som vakar över dig och inte dömer, så vida du inte bryter mot lagen. Det fria valet är jobbigt, ansvaret odlidligt men det finns någon som serverar en begränsad mängd alternativ att välja på så att du inte gör fel.
Just nu finns det starka trender mot demokrati och övervakning fråpn stater och företag. Till skillnad från vad vissa tror går dessa väl ihop och sker i samma samhällen. Privatlivet valdes bort under Microsofteran när nätet gick från ett peer to peer-nätverk till ett med centrala servrar som samlar all information. Om vi vill ha företagande på ett gratis internet är detta det enda rimliga sättte att ge dem incitament. Denna information innehåller ett oerhörd värde för både vetenskap och marknad. Att som Hari Seldon i stiftelsen kunna förutse vad människor kommer göra blir mer och mer realistiskt. Det är en fråga om att aggregera och tolka datan vilket leder till starka trender mot monopolisering av denna information. Facebook har datan på en halv miljard individers sociala interaktion i flera år. Google vet vad de flesta har skickat för mail, har sökt efter o.s.v under snart tio år. Det finns självklart möjligheter att ställa sig utanför övervakningen men då få gör det medför det reella sociala sanktioner.
Privatlivet som vi känner det är borta för en generation. Men vad har vi egentligen förlorat? Är det inte en rest från en tid där individer behövde skydd mot förtryckande stater. Nu har företagen mottot ”Don't be evil” och fler och fler stater är demokratier som har medborgarnas bästa för ögonen. Möjligheterna som den här informationen är mycket stora, exempelvis för individuell behovsprövning av bidrag eller riktad reklam så att vi får information om precis de produkter vi vill ha.
Det finns motståndsgrupper som Free Software Movement, kryptoanarkister och piratrörelsen men de är mycket marginella. De har förstår farorna mycket väl men inte riktigt möjligheterna. Liberalerna verkar inte förstå hur detta står i konflikt med deras ideologi och lobbar för ökad statlig övervakning och prisar Facebook och Google. Socialdemokraterna är splittrade fast på helt andra grunder än avvägningen mellan det goda övervakningssamhället och privatliv. Kan de sin historia borde de också kunna välja det förstnämnda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag nappar!
SvaraRaderaOm det ens går att välja privatlivet... Det finns redan vissa generationsskillnader i hur man ser på privatliv av tekniska skäl, som att kameror och spridning av fotografier blivit mycket mer vanliga på kort tid, och det kan gå mycket längre. Med kameror överallt, t.ex. i allt mindre flygande robotar, med ständigt bättre teknik för automatisk igenkänning av ansikten och annat, samt även med förbättrad DNA-teknik, kan det gradvis bli självklart att informationen finns om var folk är/har varit och gör/har gjort (och vilka som tar reda på det i efterhand också, för den delen).
Frågan blir bara om den informationen finns bara för »Storebror« (som måste styra hårt för att monopolisera tekniken) eller för alla – ett val som David Brin skildrar för framtiden in sin bok The Transparent Society. För honom är det goda alternativet det där informationen finns för alla, trots hur främmande det på många sätt kan kännas för dagens människor, men du förordar istället det goda Storebror-samhället? Kanske en variant där staten tillåter vissa betrodda stora aktörer tillgång till tekniken, kanske för en saftig licensavgift?
Till skillnad från många andra frågor har jag här ingen aning om vad jag förordar utan försöker klargöra alternativen genom att med ironi renodla olika positioner. Det starkaste intrycket detta ger mig är de politiska partierna och den allmänna debatten inte verkar ha bra koll på utvecklingen.
SvaraRaderaJag håller med dig om att vem som ska ha informationen är kärnfrågan. Öppen granskning är ofta en bra kontrollmekanism. Detta känns som den andra möjliga liberala/individualistiska positionen efter kryptoanarki. Brins tanke är intressant, ska kolla upp den i mer detalj än wikipediasidan vid tillfälle.
Att tillgängliggöra den här informationen för allmänheten känns också som ett bra sätt att göra folk medvetna om hur begränsat deras privatliv är och få dem att ta ställning. Det värsta med förslaget är väl den omfattande självcensur det kan leda till när allt vi sägs kan användas emot oss och vi vet det. Ett idelisk men kanske otrolig utveckling är att vi lär oss skilja på olika aspekter av en person och inte bryr oss om politiska åsikter om vi ska anställa den o.s.v.
Ett alternativ om man vill försöka äta kakan och den kvar är väl sparande av uppgifter men anonymisering av identiteter. Detta kommer minska möjligheterna att aggregera data och ge riktad reklam och jag har svårt att tänka mig att företag skulle vilja göra en sådan reform. Därför finns det incitamentproblem med att genomföra en sådan reform på dem även om det vore nödvändigt. För vetenskapen borde nog anonymisering inte vara ett stort problem.