AI-bubblan?

Är investeringarna som görs i AI en bubbla? Bubblor är ett återkommande psykologiskt fenomen i kapitalistiska samhällen. När en tillgång ökar i värde (det kan vara allt från tulpanlökar, till aktier, webbsidor eller internetmem) blir de som går i bräschen rika. När bubblan växer känner människor rädsla för att vara utanför gruppen, att missa en stor välståndsökning, vilket får fler och fler att hoppa på tåget. För de som har gjort det och investerat tid, pengar och anseende i idén att AI kommer att förändra världen är människans ovilja att erkänna våra misstag en spärr mot att ompröva sina beslut. När problem och järtecken hopas konstrueras motberättelser - varför skulle så många smarta personer satsa så mycket pengar? Vi vill gärna tro at att de vars förmögenhet ökat är genier och vet vad de gör, motsatsen, att de hade resurser och tur, är inte lika lockande.  

Vad är då tecknen? Det mest centrala är att AI-labben förlorar stora och ökande mängder pengar och försöker luras med sina balansräkningar för att dölja det. Anthropic och Open AI försöker dölja sina kostnader för att utveckla och köra sina modeller. Vad vi kan ana är företagets kostnad per användning minst tio gånger högre än priset de kan ta ut av sina kunder. För att dölja detta redovisas inte årliga kostnader eller så förläggs kostnader till exempelvis marknadsföringsbudgetar eller dotterföretag. Labben redovisar inte sina årliga intäkter utan sina annualiserade, det vill säga att de troligen tar årets bästa dag och multiplicerar den med 365. De försöker även redovisa sina intäkter utan kostnader istället för sin vinst. För att intäkterna ska se högre ut använder sig sektorn av cirkulär finansiering för att pumpa upp siffrorna (tänk Enron), exempelvis lånar Nvidia ut stora mängder pengar till kunder för att de ska råd att köpa deras chips. En risk med detta är att om något företag faller så sprids risken till hela industrin som vid krisen 2007. För teknologisektorn som helhet verkar det som att kostnaderna hittills varit kring 1000 miljarder $ och intäkterna kring 50 miljarder vilket vore katastrofalt dåligt, särskilt med tanke på att en betydande del av intäkterna kommer från sektorn själv.

Det andra tecknet är uppskjutandet av AI-labbens börsnoteringar. En trolig anledning till detta är att inför en börsnotering behöver företagets redovisning granskas och offentliggöras. I en bubbla vill du få andra att köpa dina övervärderade tillgångar innan bubblan spricker och en lyckad börsnotering tvingar exempelvis indexfonder att köpa in sig. Förseningarna är potentiellt katastrofala för stora investerare som Softbank och Oracle vars kreditvärdighet sjunker och lånekostnader ökar. Så även för de anställda i företagen som tagit ut massiva lån för att köpa andelar i dem. Så länge ett företag upplevs som växande kan det betala anställda och investerare med andelar i sig själv som kan säljas vidare till allmänheten när företaget börsnoteras. Hur gör då AI-labben för att upprätthålla den bilden?

Detta för oss till det tredje tecknet, AI-labbens desperata domedagsmarknadsföring. De släpper återkommande nyheter om att deras modeller ”riskerar att utplåna mänskligheten”, ”har brutit sig ut ur sin testmiljö” eller ”inte följer sin moraliska programmering”. I ett normalt fall är det dålig PR att lyfta fram riskerna med din produkt men om du ska motivera börsnoteringar av Open AI och Antropic på kring 1500 miljarder vardera trots att de förlorar miljarder årligen måste det framtida löftet vara gigantiskt. Detta är den överlägset största investeringen hittills i mänsklighetens historia, för att den ska betala av sig måste AI vara den viktigaste och mest profitabla teknologin i mänsklighetens historia. Är den det?

Kortfattat, nej. Det vi nuförtiden kallar AI är stora språkmodeller. Dessa består av matriser med miljoner till miljarder parametrar som tränas på mänsklig text genom att ge textbitar, tokens, numeriska värden. Dessa värden låter modellen slumpmässigt förutsäga nästa ord med resultat som är textlika, även om de ibland är fel samt oftast mediokra och utan originalitet. Dessa fel är en del av själva arkitekturen som saknar någon världsmodell eller tänkande och slumpar fram sina resultat. Trots detta visar modellerna en stark förmåga på vissa uppgifter: textöversättning, mönsterigenkänning, skrivande av kod, matematik. Den nuvarande metoden för att förbättra modellerna är att exponentiellt öka mängden data och processorkraft i modellen med hoppet att kvantitet ska bli kvalitet. Centrala problem med den strategin är att det inte finns något bevis för att den kommer fungera men att det med säkerhet kommer öka kostnaderna för att träna och köra modellerna på grund av all processorkraft som krävs. Denna processorkraft finns inte än varför alla de stora teknologiföretagen är i ett rejs att bygga datacenter. Dessa datacenter som ska byggas saknar byggplatser, elförsörjning och vatten för kylning. Går det att lösa?

Troligen inte. Datacenter är fruktansvärt impopulära i lokalsamhället – särskilt i USA där 75 - 90% av tillfrågade motsätter sig dem – då de släpper ut koldioxid, PFAS, ljudföroreningar, luftföroreningar och leder till stora ökningar på priset för el och vatten utan att skapa jobb efter själva konstruktionen är färdig. Detta skapar stort lokalt motstånd, flera städer och delstater har fått till förbud och fördröjningar av datacenter. Det tar normalt kring två år att bygga ett datacenter men processorkraften behövs nu. Därför har det planerats ohemula mängder av datacenter som ska byggas och AI-labb har skrivit upp sig på att köpa deras processorkraft. Varifrån kommer pengarna till detta om labben blöder pengar?

Pengarna kommer från lånemarknaden som finansierar AI på bekostnad av andra företag, infrastrukturinvesteringar, bostadslån och till och med den amerikanska staten. Den som följer ekonomiska nyheter har sett att USA:s ränta för 10-åriga statsobligationer har ökat med över 1% det senaste året till över 5%. Detta låter inte som mycket, men betänk att USA:s statsskuld är på 40 000 miljarder $, och att staten så sent som 2020 lånade till 0,5 - 1%. Om lånen rullas över till den nya räntan blir kostnaden 2000 miljarder årligen, dubbelt så mycket som försvarsbudgeten, en ohållbar nivå när budgetunderskottet samtidigt ökar på grund av skattesänkningar för de rika och ett misslyckat krig som genomförts av den nuvarande regeringen. En långsiktig anledning till att räntan har ökat är minskat förtroende för USA:s ekonomi men på kort sikt är det mest avgörande bristen på långivare. Samtidigt med den ökande svårigheten att låna till något annat än AI har USA en ökande inflation driven av framförallt energipriser där kriget har minskat tillgången och datacentren ökat efterfrågan. Denna slår hårt mot privatpersoner och mindre företag när centralbanken höjer styrräntan.

Att så mycket pengar går till de stora teknologiföretagen borde väl betyda att de har en solid ekonomi i alla fall? Tyvärr inte. I marknaden för Credit Default Swaps (högaktuell 2007) har investerare redan börjat förbereda sig för att inte bara AI-labben utan även de sju stora teknikföretagen och andra exponerade ska gå bankrutt och premierna för att försäkra sig mot detta ökar i skrivande stund. Att den del av USA:s ekonomi som växer är ”AI” och den gör det baserat på lån, inte på intäkter, är ytterligare ett tecken på en bubbla. Om den spricker kommer det troligen att drabba världsekonomin, inte bara amerikanska teknologiföretag, då aktiemarknaden sjunker (vilket påverkar se flesta svenska privatsparare och pensionsfonder) och den amerikanska staten redan nu har en ansträngd ekonomi med vilken den ska försöka hindra en upprepning av spridningseffekterna från den senaste finanskrisen. Hur mycket förtroende har du för den amerikanska regeringens förmåga att hantera en omfattande ekonomisk kris?

Åter till psykologin. Kan verkligen några av världens rikaste människor satsa på något så olönsamt? Jag tror det. Vissa är nog cyniska och hoppas på att sälja innan bubblan spricker. Andra vill desperat få sina företag att se växande ut för att leva upp till sina börsvärderingar (tänk Meta). Alla de stora teknologiföretagen har fåfängt sökt nästa stora grej de senaste femton åren med resultat som VR-glasögon, metaverse, krypto, NFT:er, Internet of Things, Platform as a Service. Det är inte konstigt att de hoppar på den nya trenden.

En tredje grupp är de som är del av eller påverkade av rationalistkulturen i Silicon Valley som tror att de är nära att skapa gud i maskinform (exempelvis Thiel, Altman och Amodei). Jag är bekant med den sen 2008 då jag läste deras forum och bloggar, särskilt Less Wrong och Slate Star Codex. De har gått från en insnöad nördsubkultur som diskuterar filosofi och science fiction till att tro att deras tankeproblem är sanna och därigenom bli en högerradikal domedagskult. En grundtext för rationalisterna är Kurzweils Singulariteten är nära men nu har de förutsagt den felaktigt ett antal gånger vilket har fått dem att tro mer på det, inte mindre. Med Singulariteten menar de ungefär skapandet av en övermänsklig intelligens som kommer att ta makten i världen (olika grupper ser det olika). Många är rädda för att den hypotetiska teknologiska supervarelsen ska utplåna mänskligheten, straffa de som varit emot den (sök på Rokos Basilisk) eller att den kommer lösa allt från cancer till klimatförändringar. Oligarker som Musk och Thiel är fokuserade på att komma först dit och kontrollera den.

Deras eskatologiska tro må vara genuin men den fungerar även som ett sätt att motivera börsvärderingar, att få känna sig viktiga, att koncentrera makt och pengar till sig, att argumentera mot att åtgärda samhällsproblem idag. Om du tror att du har människans öde i dina händer blir allt annat futtigt och moral spärrar släpper. Här har vi en verklig fara med AI, att dess politiska ekonomi ger makt åt världsfrånvända oligarker som är fientliga till demokrati, icke-vita, jämlikhet, klimatåtgärder, arbetsskydd som är höga på ketamin, undergången och sina egna språkmodeller. Det bäste vore om bubblan spräcktes snart och med den deras aktieportföljer och egon men jag skulle inte satsa på det: “markets can remain irrational longer than you can remain solvent“.

 

Källor

Better Offline – Ed Zitron

Blood in the Machine – Brian Merchant

Crashed – Adam Tooze

Dear AI Companies: Stop the “Doom Trolling” – Cal Newport

End Times Fascism – Astra Taylor & Naomi Klein

The Reverse Centaur´s Guide to a Life After AI – Cory Doctorow

The Tech Report – Dean Baker “AI Bubble: The Money is just not there”

Libanesiska röror

Lebnehröra

För denna röra vill du hitta ett paket Lebneh, yoghurtbaserad färskost, på din lokala orientlivs.  Jag har använt den till höger, men det finns säkert många andra bra.

• Plocka bladen från 10 kvistar färsk mynta och grovhacka. 
• Finhacka 2 klyftor vitlök.
• Blanda med lite olivolja, salt och peppar.
• Ha i 2 dl lebneh och 3 dl yoghurt och rör om. 
• Smaka av med mer salt, peppar, mynta om det behövs.

  

Tahinisås

 

Tahini är en utmärkt ingrediens för emulsioner. Om du vill göra en slät sås, se till att skaffa en burk slät tahini från din lokala orientlivs och rör om/skaka vid användning så att den inte skiktar sig.

• Blanda 1 dl tahini med saften i en citron (2-3 msk) till en jämn massa.
• Alt 1: Rör i finhackad vitlök och 1 dl vatten för en vitlökssås.
• Alt 2: Rör i 1 dl turkisk yoghurt för en frisk sås.
• Smaka av med salt och garnera med färsk persilja.

 

Enkel Hummus

Det är svårt att få till en riktigt slät hummus på egen hand. Som tur är finns troligen färdig kikärtspasta på konservburk på din lokala orientlivs. Den håller länge och är enkel att använda. 

• Blanda 1 msk olivolja, 1 krm salt och 3 msk slät tahini i en skål.
• Alt 1: ha i 1 tsk sjukrydda eller bara mald rostad spiskummen. 
• Alt 2: ha i 2 klyftor vitlök eller 1 tsk sambal för en kryddig hummus.
• Blanda din bas med innehållet i en burk kikärtspasta (ca. 400g).
• Smaka av med mer tahini och salt. 

 

Batata Harra

Batata Harra - 6 portioner

Ingredienser

1 kg potatis
6 klyftor vitlök
4 små gröna chilifrukter
3 salladslökar.
1 knippe koriander
1 msk citronsaft
Salt
Olja

Tillagning 

1) Tärna potatisen och lägg på en plåt med salt och olja. Ugnsbaka på 225 grader tills den är mjuk nog att enkelt sticka gaffeln i, ca 20-25 minuter.
2) Hacka vitlök och chili. Gillar du starkt, ha kvar kärnhusen i chilifrukterna. Skölj och grovhacka koriander och salladslök.
3) I en stor panna/gryta: bryn vitlök och chili i rikligt med olja på medellåg värme. 
4) När löken mjuknat efter 1-2 minuter, ha i ugnspotatisen, salt och peppar. Höj värmen och stek under omrörning då och då för att få lite mer färg på potatisen (5 min typ). 
5) Ha i citronsaften och använd den för att skrapa loss botten. Vänd i koriander och salladslök och ha på lock. Låt stå på eftervärme i minst 5 minuter för smakerna att blandas.

Tillbehörsförslag

Yoghurtsås och någon typ av protein.

TransContinental League final

A tight game with surprisingly small military.

DrRerNate went for Roman Roads and Hammurabi turn 2. Palino went for Pyramids and Hippocrated. Since both of my opponents went for peaceful leaders I got away with a greedy early game with Aristotle and Stonehenge. I picked up Iron for 2 round 2. I got Monarchy, Knights and Code of Laws for 1 round 3 and 4. By round 6 I had Code of laws, Iron and Monarchy in play and Knights, Swords and Irrigation in hand getting great value from Aristotle.

DrRerNate went for Iron, Code of Laws, Swordsmen and Genghis Khan. DrRerNate lacked the military actions or a tactic to play immediately, maybe due to Hammurabi which gave me time to be greedy. I think either going for more military or more economy would have been better here from him. A switch to Joan and open borders from Palino made me safe without investing into military for the time being. Palino had taken Saladin to get a quick transition from Hippocrates and pacted with me to avoid giving DrRerNate military actions that he needed. Palino had also developed Alchemy which made him leave an early Harvard to me. This was great with high rock production and only philosophy. I built it immediately turn 8. It is great when you want the opposite cards of the player before you. This meant I had to pass on strategy for 3 leaving it for Palino on 2. This felt acceptable as he had 3 science per turn and needed many other techs as well.

Turn 9 I payed Palino back for the open borders with an international trade agreements since I did not want to seed into Foray. My military was a swordsman and a temple by this point =) . Turn 10 DrRerNate took Robespierre for 3 to go with his Republic and Strategy solving his lack of actions. Palino went for both Selective breeding and Coal with the help of a wealthy territory, matching my greediness. He also played Conquistadors giving me a direction for how to build my military. Turn 11 saw DrRerNate revolt to Republic, get Scientific Method upgraded and pick Selective breeding solving all his issues. Palino got Cook for 3 culture per turn and grabbed Kremlin. I got Ocean Liner and switched to conquistadores readying a War of Territory to punish their greed. Unfortunately, Joan died early and Darwin was late so I did not have the tempo to push militarily with 2 conquistadors.

With Darwin I gambled on getting Computers as age 3 had Gates, Meier, Jobs and Curie. I was dismayed when Gates came from the deck immediately after. Luckily for me DrRerNate skipped an early Gates for Coubertin valuing 4 culture over 4 ore per turn. I got Gates for 1 action turn 12, built a third lab and also snagged Military Theory.  Next turn DrRerNate and I got the two Air forces making it hard for Palino to keep up despite his large stash of production. He tried fundamentalism to keep up but his Churchill still got assassinated and he lacked science the rest of the age.  DrRerNate got into one Modern Army but had a small population with only 1 farm. He went for more arenas and movies to win by culture. That meant I could get by with my 2 conquistadors  and was free to build into democracy and 4 computers with Gates. DrRerNate had a small culture lead but it vanished in face of Popularisation of science, the impacts and the Gates bonus.

End scores: Chumchu 256, DrRerNate 241, Palino 171 

Replay: FAJADERA

Money, MMT and the last crisis

I would define money as a social construct or fact. What that means is that almost all member in society accept and act upon the notion that numbers on bank accounts and certain pieces of paper can be exchanged for goods and services at certain rates. That does not mean it as a voluntary agreement or something we can wish away. It is hard to opt out of money since it is used to regulate most of our lives and needed to get food and shelter for almost all of us. It is similar to another social fact, the law, in that sense. However, money is more unequal and pervasive.

The overwhelming majority of the money in our society is numbers stored on servers by banks that we trust, or at least accept out of necessity, to handle it properly. Think of money as a token of trust. The value you place on money depends on how much you trust that you can exchange it for something you want in the future. This is a very general definition of money that encapsulates its role as a store of value, medium of exchange and at least does not disqualify its role as an accounting unit. As with most general definitions it leaves a lot of questions open so lets look more closely.

All MMT supporters I have come across say that a sovereign central bank can not run out of money. I think this is technically correct but misses the larger point that a central bank can run out of trust. There are a ton of examples in history where central banks or states mishandle their finances and run out of trust with the effect that the new printed/minted money falls in value. This can lead to a positive feedback as the lower trust in the money leads to it being exchanged for a lower value leading to lower trust. Inflation is usually good for borrowers and bad for the debtors but in the extreme cases it can hurt everybody

If you live in a society with high trust like Sweden there is a large amount of trust in the government which would enable the government to print money for years. In this particular case MMT might be somewhat correct. Personally I am thankful that MMT has made people question the notion that money is strictly limited, as that is a false and dangerous notion actively hurting us now. For me that outweighs the risk of government overspending due to an overconfidence in the krona. The lack of inflation in the west has a lot to do with inequality and is not any form of proof that MMT works. The more mainstream theory about the ineffectiveness of monetary policy is secular stagnation. Many connect it to increasing inequality and the much smaller propensity to consume by the rich. 

The method chosen to combat deflation and depression, quantitative easing, was particularly ill suited to western economic conditions at the time. It could work in a scenario where there are lots of corporations waiting to start or expand their business but lack the credit to do so. We were in the opposite scenario where corporations and billionaires have huge amounts of capital that they do not know how to invest safely and profitably because the mass people are so poor and pessimistic that they do not consume.

It turns out that lending even more and ever cheaper money to a disgraced banking system does not make people more optimistic about their future economic situation. To put it another way, letting the bankers go free and showering them with money did not restore trust and hope in the economy. That some politicians honestly believed that it would work speaks to how warped their view of the world is by the people who lobby them. For the majority of right wing politicians I think the calculation was more cynical, the crisis was an opportunity to starve the beast.

There is now a significant body of empirical work that shows that government spending was effective at countering the crisis by using the natural experiments that come from different states trying different tactics. This was of course known since the the great depression but strategically forgotten for political reasons through a massive effort of will. I also think that it is likely that helicopter money would work in the next crisis but think that it is unlikely to be tried unless we can change government. If it works it belies the notion that money is limited and that we need austerity in a crisis. This would show how utterly pointless the last round of suffering inflicted on the poor and middling classes was except as whip to keep people in line.

Meditation över en poängsallad

Jag anser att det finns en moralfilosofisk aspekt av speldesign som sällan tas upp i diskussioner om vad som gör ett bra spel. Det är idag vanligt att designa spel som konstant ger spelaren små belöningar för allt de gör så att intresset hålls uppe. Det känns för mig som något sprunget ur en låg syn på vad människan är och kan vara där designern använder spelarens belöningssystem snarare än att tala till henne som en tänkande varelse. Spel kan vara mer än tillfällig njutning och avkoppling, de kan vara utmanande, tankeväckande, fantasieggande, lärorika och få oss att växa som människor. När jag känner känslan av tomhet som ett spel kan ge (som det låter för mig som att du känner) så tror jag den beror på att jag känner mig använd.

Standarden för vad som är ett bra spel sätts ofta av marknaden i vårat samhälle, ju mer pengar det drar in desto bättre. I idealfallet konkurrerar företag på marknaden med lågt pris och hög kvalité vilket leder till bra billiga produkter för konsumenten. I verkligheten så sker konkurrensen till stor del med medel som är skadliga. Företag konkurrerar genom att manipulera oss med reklam, genom att lobba politiker och journalister och genom att sätta konkurrensen ur spel genom monopol eller beroendeskapande produkter. Detta skapar förhållanden på spelmarknaden som en speldesigner måste förhålla sig till.

Det finns nu ett överflöd av underhållning som pockar på vår uppmärksamhet som nyheter, serier och spel. De designas för att ta våran uppmärksamhet och sedan aldrig släppa den. Alla som har försökt att inte titta på en tv som står på i bakgrunden, eller att inte falla för clickbait eller att gå och lägga sig istället för att spela en tur till vet vad jag menar. De som har designat dessa produkter använder människans belöningssystem för att öka sin vinst. Idealfallet för ett spelföretag är att göra spelarna beroende av spelet och det finns därför ett ekonomiskt tryck att designa mer och mer beroendeskapande spel. Datorspelsbranschen är idag en miljardindustri där kommersiella intressen dominerar och det påverkar hur datorspel designas och vilka som lyft fram. Även brädspelsbranschen växer och kommersiella intressen kommer att bli allt viktigare i den vilket är något som vi som designar brädspel behöver förhålla oss till.

Vad ska då en speldesigner göra? Jag tycker inte att det är fel med enkla avkopplande spel. Jag missunnar inte heller folk deras njutning. Inte heller vill jag att folk ska sluta sälja spel eller att alla spel ska vara svårtillgängliga. Det jag däremot vill hävda att vi som designers har ett val och en viss liten påverkan på världen. Det är en bra sak att ha den makten men med den kommer ett ansvar. Marknaden skapar incitament för oss att försöka sälja så mycket som möjligt genom att konkurrera även med medel som är omoraliska. Tänk därför efter när du gör ett spel: vad i spelaren tilltalar jag med detta? vad skapar det hos spelaren efteråt? ger jag spelaren något eller använder jag den? 

Som jag ser det så lever vi just nu i en guldålder för brädspel. Drivkraften är amatördesigners, brädspelsentusiaster och små företag. Tror du att kommersialisering att göra brädspelen bättre?

Om bildning

Enligt mig är det goda samhället ett demokratiskt bildningssamhälle. Ett demokratiskt bildningssamhälle är ett samhälle där varje människa ges verktyg att bilda sig själv och förväntas att använda dem. Bildning är för mig processen av att ständigt öka sina kunskaper och odla sin karaktär. Ett sekundärt mål med bildningen är att ge folk den kunskap och makt de behöver för att kunna delta fullt ut i demokratin.

Ett antal dygder är centrala för detta samhälle. Visdom att förstå världen med. Tolerans inför olikhet och att andra förstår världen annorlunda än dig. Empati med andra varelser. Omdöme att kunna skilja rätt från fel. Fronesis att veta var som bör göras i en viss situation. Mod att kunna agera i enlighet med sina principer. Dina dygder kanske är andra än mina men vi borde kunna komma överens om de flesta i diskussion.

Vår nuvarande liberal-kapitalistiska demokrati är inte detta samhälle. Alla ges inte möjligheten att bilda sig, ingen förväntas att göra det och möjligheterna att delta fullt ut i demokratin är begränsade. Det politskt-ekonomiska system skapar passiva konsumenter utan bildning och tränar dem att fatta konsumtionsbeslut i sin vardag. Det skapar egoister vars sinnen kröker sig inåt som har svårt att förstå andra människor, andra åsikter, andra tider, andra platser.

Vi lever i materiellt överflöd men samtidigt i andlig fattigdom.Vi lever i ett samhälle som övar oss i att agera mot våra principer. Vi eggas att konsumera mer än vad vi vet är nyttigt eller hållbart. Vi lockas in i sociala medier som övervakar oss mot vår vilja. Vi lär ut kritiskt tänkande men uppmuntras att inte använda det på arbetsplatser, i politiska diskussioner utan tycka som alla andra gör för att inte uteslutas från gruppen. Många känner både en stor press att lyckas och samtidigt att deras liv inte har någon mening. Allt detta skapar ett hål i oss. Vi tränas att fylla hålet i sig med konsumtion samtidigt som vi vet att det inte går. Vi lever i ett samhälle som säger att vi borde vara lyckliga trots detta och att det är vårat eget fel att vi är olyckliga.

Vissa vågar inte protestera för risken att bli oanställningsbara och förlora den illusoriska lyckan som lovats dem. Andra ser inte poängen med att protestera då det ändå inte kommer att hjälpa dem personligen. En tredje grupp protesterar men lyckas inte erövra makten att genomdriva sina idéer. Den politska rörelse som kan förändra detta måste veta hur den tar och behåller makten, hur den läker vår tids människor och hur den skapar det goda samhället,