AI-bubblan?

Är investeringarna som görs i ”AI” en bubbla? Bubblor är ett återkommande psykologiskt fenomen i kapitalistiska samhällen. När en tillgång ökar i värde (det kan vara allt från tulpanlökar, till aktier, webbsidor eller internetmem) blir de som går i bräschen rika. När bubblan växer känner människor rädsla för att missa en stor välståndsökning vilket får fler och fler att hoppa på tåget. För de som har gjort det och investerat tid, pengar och anseende i idén att AI kommer att förändra världen utgör människans ovilja att erkänna misstag en spärr mot att ompröva sina beslut. Även när problem och järtecken hopas konstruerar vi hellre motberättelser: varför skulle så mycket pengar satsas om det inte fanns en vinst? Vi tror också lätt att de vars förmögenhet ökat är genier som vet vad de gör. Motsatsen, att de hade tur och nu har hybris, är inte lika lockande då den implicerar att världen är orättvis och att ekonomiskt värde är godtyckligt.  

Vad är då tecknen? Det första är att AI-labben förlorar stora och ökande mängder pengar och försöker dölja detta. Granskningar antyder att Anthropic och Open AI:s kostnader för att köra sina modeller är avsevärt högre än priset de kan ta ut av sina kunder per användning. I sin redovisning verkar Open AI förlägga kostnader till exempelvis marknadsföringsbudgetar eller SPV:er – en teknik Enron använde och fälldes för. För att få intäkterna att se högre ut rapportera labben inte årliga intäkter utan annualiserade intäkter, det vill säga att de tar årets bästa dag och multiplicerar den med 365. Även om vi litar på deras siffror visar Anthropics läckta redovisning att de fick in $ 5 miljarder för en kostnad av $ 42 miljarder.

Detta är särskilt problematiskt då de har kontrakterat för $500 miljarder i molntjänster de närmsta åren som de därför enbart kan betala med gigantiska lån eller investeringar. Majoriteten av intäkterna kommer från Amazon och Google och en stor del av molntjänsterna är kontrakterade från samma två företag vilka har räknat in dessa som framtida intäkter i sina balansräkningar. På ett liknande sätt lånar/investerar Nvidia pengar i sina egna kunder för att de ska ha råd att köpa deras chips. En risk med denna cirkulära finansiering är att om något företag faller sprids risken till hela industrin likt finanskrisen 2007. För att få en bild av lönsamheten i hela sektorn adderade journalisten Ed Zitron utgifter och intäkter kopplade till AI från labben och de sju stora teknikföretagen t.o.m. i år vilket blev utgifter kring $ 1 000 miljarder och intäkter på 50 miljarder. Även här är glappet mellan utgifter och intäkter enormt och det är svårt att se hur det kan slutas.

Det andra tecknet är uppskjutandet av AI-labbens börsnoteringar. En trolig anledning till detta är att inför en börsnotering behöver företagets redovisning granskas och offentliggöras. I en bubbla vill du få andra att köpa dina övervärderade tillgångar innan bubblan spricker och en lyckad börsnotering tvingar exempelvis indexfonder att köpa in sig. Förseningarna är potentiellt katastrofala för stora investerare i AI-labben som Oracle vars kreditvärdighet sjunkit till strax över skräp (BBB-) och därför sett sina lånekostnader öka. Så även för de anställda i företagen som tagit ut lån för att köpa andelar. Så länge ett företag upplevs som växande kan det betala anställda och investerare med andelar i sig själv som kan säljas vidare till allmänheten när företaget börsnoteras. Hur gör då AI-labben för att upprätthålla den bilden?

Detta för oss till det tredje tecknet, AI-labbens desperata domedagsmarknadsföring. De släpper återkommande nyheter om att deras modeller ”riskerar att utplåna mänskligheten”, ”har brutit sig ut ur sin testmiljö” eller ”inte följer sin moraliska programmering”. I ett normalt fall är det dålig PR att lyfta fram riskerna med din produkt men om du ska motivera börsnoteringar av Open AI och Anthropic på $ 1000 - 2000 miljarder vardera trots förlusten de gör nu måste det framtida löftet vara gigantiskt. Detta vore den största enskilda investeringen i mänsklighetens historia, för att den ska betala av sig måste AI vara den viktigaste och mest profitabla teknologin i mänsklighetens historia. Är den det?

Kortfattat, nej. Det vi nuförtiden kallar AI är stora språkmodeller. Dessa består av matriser med miljoner till miljarder parametrar som tränas på mänsklig text genom att ge textbitar numeriska värden. Dessa värden låter modellen slumpmässigt förutsäga nästa ord med resultat som är textlika. De är ibland osanna och ofta rikare på plattityder än originalitet. Dessa fel är en del av själva arkitekturen som saknar någon världsmodell eller tänkande utan slumpar fram sina resultat. Trots detta visar modellerna goda resultat på vissa uppgifter: textöversättning, mönsterigenkänning, skrivande av kod, matematik. Den nuvarande metoden för att förbättra modellerna är att exponentiellt öka mängden data och processorkraft i modellen med hoppet att kvantitet ska bli kvalitet. Centrala problem med den strategin är att det inte finns något bevis för att den kommer fungera men att det med säkerhet kommer öka kostnaderna för att träna och köra modellerna på grund av all processorkraft som krävs. Denna processorkraft finns inte än varför alla de stora teknologiföretagen är i en kapplöpning att bygga datacenter. Dessa datacenter som ska byggas saknar byggplatser, elförsörjning och vatten för kylning. Går det att lösa?

Troligen inte. Datacenter är fruktansvärt impopulära i lokalsamhället – särskilt i USA där 75 - 90% av tillfrågade motsätter sig dem – då de släpper ut koldioxid, PFAS, ljudföroreningar, luftföroreningar och leder till stora ökningar på priset för el och vatten utan att skapa jobb efter själva konstruktionen är färdig. Detta skapar stort lokalt motstånd, flera städer och delstater har fått till förbud och fördröjningar av datacenter. Det tar normalt kring två år att bygga ett datacenter men processorkraften behövs nu. Därför har det planerats ohemula mängder av datacenter som ska byggas och AI-labb har skrivit upp sig på att köpa deras processorkraft. Varifrån kommer pengarna till detta om labben blöder pengar?

Pengarna kommer från lånemarknaden som finansierar AI på bekostnad av andra företag, infrastrukturinvesteringar, bostadslån och till och med den amerikanska staten. Den som följer ekonomiska nyheter har sett att USA:s ränta för 10-åriga statsobligationer har ökat med över 1% det senaste året till över 5%. Detta låter inte som mycket, men betänk att USA:s statsskuld är på $ 40 000 miljarder och att staten så sent som 2020 lånade till 0,5 - 1%. Om lånen rullas över till den nya räntan blir kostnaden 2000 miljarder årligen, dubbelt så mycket som försvarsbudgeten, en ohållbar nivå när budgetunderskottet samtidigt ökar på grund av skattesänkningar för de rika och ett misslyckat krig som genomförts av den nuvarande regeringen. En långsiktig anledning till att räntan har ökat är minskat förtroende för USA:s ekonomi men på kort sikt är det mest avgörande bristen på långivare. Samtidigt med den ökande svårigheten att låna till något annat än AI har USA en ökande inflation driven av framförallt energipriser där kriget har minskat tillgången och datacentren ökat efterfrågan. Denna slår hårt mot privatpersoner och mindre företag när centralbanken höjer styrräntan.

Att så mycket pengar går till de stora teknologiföretagen borde väl betyda att de har en solid ekonomi i alla fall? Det ser inte ut så på marknaden för kreditswappar där det handlas i risken att de går i bankrutt. Kreditrisken bedöms där ha ökat för hela sektorn: AI-labb, stora teknikföretag och datacenterleverantör. Särskilt utsatt är Oracle som stäms för att ha dolt sin skuldsättning med tveksam redovisning och nyligen försökt mygla sig ur ett dyrt datacenterkontrakt. Dess kreditrisk har ökat flera procent och analytiker som Michael Burry, känd för att ha förutspått husbubblan 2007, satsar på att företagets värde kollapsar nästa år. 

Att den enda del av USA:s ekonomi som växer är ”AI” och den gör det baserat på lån, inte på intäkter, är ett tydligt tecken på en bubbelekonomi. Om den spricker kommer det troligen att drabba världsekonomin, inte bara amerikanska teknologiföretag, då aktiemarknaden sjunker (vilket påverkar se flesta svenska privatsparare och pensionsfonder) och den amerikanska staten redan nu har en ansträngd ekonomi med vilken den ska försöka hindra en upprepning av spridningseffekterna från den senaste finanskrisen. Hur mycket förtroende har du för den amerikanska regeringens förmåga att hantera en omfattande ekonomisk kris?

Åter till psykologin. Kan verkligen några av världens rikaste människor satsa på något så olönsamt? Jag tror det. Vissa är nog cyniska och hoppas på att sälja innan bubblan spricker. Andra vill desperat få sina företag att se växande ut för att leva upp till sina börsvärderingar (tänk Meta). Alla de stora teknologiföretagen har fåfängt sökt nästa stora grej de senaste femton åren med resultat som VR-glasögon, metaverse, krypto, NFT:er, Internet of Things, Platform as a Service. Det är inte konstigt att de hoppar på den nya trenden.

En tredje grupp är de som är del av eller påverkade av rationalistkulturen i Silicon Valley som tror att de är nära att skapa gud i maskinform (exempelvis Thiel, Altman och Amodei). Jag är bekant med den sen 2008 då jag läste deras forum och bloggar, särskilt Less Wrong och Slate Star Codex. Det som då var en insnöad nördsubkultur som diskuterade filosofi och science fiction är nu en högerradikal kult som tror att Singulariteten är oundviklig snarare än hypotetisk. Med detta menar de ungefär skapandet av en övermänsklig intelligens som kan komma att ta makten i världen eller integrera all mänsklig medvetenhet eller utplåna oss. Sen Kurzweils Singulariteten är nära kom ut 2005 har de förutsagt den felaktigt ett antal gånger vilket har fått dem att tro mer på Singulariteten snarare än mindre. Vissa rationalister är rädda för mänsklig utplåning och vill hindra AI-utveckling. Andra är rädda för att själva bli straffade av maskinguden om de arbetat emot den (sök på Rokos Basilisk). En tredje grupp tror att maskinguden kommer att lösa allt från cancer till klimatförändringar. Teknoligarker som Musk och Thiel är fokuserade på att själva komma först dit och kontrollera den. Thiel hävdade i sina föreläsningar om antikrist att de som motarbetar teknikutvecklingen är djävulens hantlangare och nämnde Greta Thunberg som en möjlig antikrist.

Deras eskatologiska tro må vara genuin men den fungerar även som ett sätt att motivera börsvärderingar, att få känna sig viktiga, att koncentrera makt och pengar till sig, att argumentera mot att åtgärda samhällsproblem idag. Om du tror att du har människans öde i dina händer blir allt annat futtigt och moraliska spärrar släpper. Här har vi en högst verklig fara med AI, att dess politiska ekonomi ger makt åt teknoligarker som är höga på ketamin, undergången och sina egna språkmodeller. De är fientliga till demokrati, icke-vita, jämlikhet, klimatåtgärder, fackföreningar och ser oss som NPC:er, oviktiga sidokaraktärer att utnyttja. Om du vill se teknoligarkernas framtid redan idag, kan du granska arbetsförhållandena i Kenya där AI-modellerna tränas. Det vore ett nöje att se deras uppblåsta egon och aktieportföljer spricka med AI-bubblan. Förhoppningsvis gör den det snart så att kostnaden för oss NPC:er blir lägre. Jag har beskrivit bakomliggande orsaker ovan men den utlösande orsaken kan vara allt från fördröjda datacenter, en misslyckad börsnotering, läckta redovisningar, lån som inte förnyas till en självförstärkande rörelse på finansmarknaden. På grund av bubblornas psykologi är det svårt att förutspå exakt när den spricker då marknaden kan förbli irrationell länge.

 

Källor

Opeyemi Babalola – “Michael Burry just put a date on Big Tech's AI reckoning, and Oracle's $664 billion lands in crosshairs” i Yahoo Finance – https://finance.yahoo.com/technology/ai/articles/michael-burry-just-put-date-214700795.html

Dean Baker – “AI Bubble: The Money is just not there” i The Tech Report

Cory Doctorow (2026) – The Reverse Centaur´s Guide to a Life After AI

Brian Merchant – Blood in the Machine https://www.bloodinthemachine.com/

Cal Newport – Dear AI Companies: Stop the “Doom Trolling” https://calnewport.com/dear-ai-companies-stop-the-doom-trolling/

Astra Taylor & Naomi Klein (2026) – End Times Fascism

Adam Tooze (2018) – Crashed

Echo Wang – “Anthropic's IPO prospectus shows sweeping AI vision, surging costs“ i Reuters https://www.reuters.com/business/finance/anthropics-ipo-prospectus-shows-sweeping-ai-vision-surging-costs-2026-09-28/

Ed Zitron – Better Offline (podcast), Ed Zitron's Where's Your Ed At http://www.wheresyoured.at/

 

Internet som ett verktyg för social kontroll - åsiktskorridoren

Kan en smal åsiktskorridor ses som en återgång mot en historisk norm av hög social kontroll? Innan urbaniseringsvågen på 1800 och 1900-talen levde de flesta i Sverige och annorstädes i små samhällen med en intensiv social kontroll där oliktänkande sågs som något farligt och oönskat. I städerna var den sociala kontrollen mindre stark och idéer om åsiktsfrihet, fri debatt och dialektik åtnjöt större stöd. Internet har ökat möjligheterna för social kontroll, framför allt på delarna av internet där användaren inte är anonym (exempelvis facebook).

Vidare har det fört personer med olika åsikter närmare varandra på ett  sätt som främjar konflikt. Mycket ilska och ovett som man förut inte såg ventileras nu och man behöver knappastt leta för att hitta det. Folk är inte dummare eller mer fördomsfulla eller hatiska nu, men deras dumhet, fördomar och hat syns mycket mer. Vad det gäller våra åsikter blir det som att vi bor i samma lilla samhälle, fast vi pratar sällan med varandra men ofta om varandra.

På detta kommer en motreaktion och den använder de verktyg som internet ger. Om någon har en misshaglig åsikt eller gör något som du ogillar så är det lätt att mobilisera mot denne. Det går snabbt att sprida ditt budskap. Det är lätt att hitta "skandaler" och tvivelaktigheter då mycket av vad någon sagt sparas, speciellt om denna är känd. Media ger detta mycket utrymme. Detta fyller också en identitetsbyggande funktion då man definerar sin identitet och bevisar sin grupptillhörighet gentemot oliktänkande.

#gamergate 2

A friend of mine linked this article which seems typical of the media coverage of #gamergate, lazy, one-sided and polemical. 1) It gets the narrative wrong. 4Chan's /v/ as an entity got into this when they and Wizardchan were accused of raiding Zoë Quinn. There is no real evidence for this specific accusation despite these being public boards and in my opinion this is not their modus operandi. The feeling about feminism on 4chan is generally hostile but also uninterested and there is no explanation as to why they would care about Zoë Quinn, (/b/ is not you personal army). 4chan reacted strongly to the accusation whereas Wizardchan wanted no publicity (it is board for people with social anxiety). What 4channers did apart from the twitter hashtags was fund a charity for female game developers that had been attacked by Zoë Quinn and some acquaintances of hers prior to the start of the drama.

2) It also get's the conflict wrong. There have been large amounts of harassment against women, but this time the anger is directed against so-called Social Justice Warriors and not women as such. There are more women than men who fit this profile and women probably have it worst (apart from Phil Fish). It has been morphing into more of a culture war through the hostily expressed by both sides. Further, 4chan is late comer and a minor part of this story. There are two reasons this blew up into a big thing: an underlying dislike of game journalism as being too opinionated and low quality and controlled by an in-group of aloof journalists with similar political ideals and the Streisand effect. What made people angry was possible favoritism by gaming journalists (constrast how Zoë Quinn and Max Tempkin were treated). What really made it blow up was when most big gaming journalist sites made a coordinated counter attack that declared the gamer dead, which seemed to justify the accusations leveled against gaming journalists.

From my point of view the problems of games journalism are the same as those of journalism in general where newspapers and news sites are being out competed by amateurs on the internet and react by lowering their standards. They declare that gamers are dead but it is probably them who are dying. While I agree with a lot of the criticism of journalism, I find it ridiculous to see a conspiracy or scandal here as implied by the name #gamergate. Game journalists are not that important. I feel for those who have been harassed but using hyperboles such as: gamers as a group are misogynistic or that this is campaign to silence women only increases the resentment.

I care about this issue because I am a feminist and a gamer (and also someone who visits 4chan). I do neither wish to be lumped together Zoë Quinn nor those who harass her. There are people on both sides who would spin this into a case of we and them, of misogynistic gamers and social justice warriors, and so far they have been quite successful. Journalists have a major responsibility here. 

We can build a broad consensus around a number of issues. 1) Harassment is bad, do not do it 2) People do bad things, more so on the internet, that does not mean that they represent all women, all gamers, all feminists et cetera. You are not even sure if they are who they claim to be. 3) Gaming journalists should avoid feeding the stereotype of gamers as male, teenagers who are afraid of/hate women. It increases  resentment and scares away women. If they want to regain the respect of their audience, more transparency and higher quality articles goes a long way. 4) Try to be inclusive towards people. If you do not want the thing you like to be popular, you are elitist. 5) If you are offended by a game or a news article, switch to another game or to another news site, there are plenty to choose from nowadays. 6) That being said, the gaming industry would be well served by more interesting female characters and more diversity in general. Indie games and crowdfunding are promising ways to get that diversity. The changing demographic of gamers will also effect the larger studios, the stereotype gamer is not so stereotypical after all.

Or we can just sit back and watch the world burn...

Om #gamergate

Hur skulle jag kunna motstå ett smaskigt internetdrama där 4chan framstår som rimliga och är på samma sida som reddit? Det verkar också som att TFYC kommer klara sin finansiering, vilket ger det hela åtminstone ett positivt slut.

Om vi lyfter perspektivet känns dramat som en aspekt av tidningsdöden. I och med internets utveckling blir de traditionella mellanhänderna långsamt bortskurna. Det som skulle kunna rättfärdiga deras roll som betalda yrkesutövare kontra amatörer vore kvalitéer som överlägsen kunskap, gediget journalistiskt arbete, intellektuell hederlighet och självständighet. Många tidningar och nyhetssidor har dock svarat med att minska just dessa kvalitéer för att tjäna pengar genom reklam och enkla klick. Det är ekonomiskt rimligt i ett kort perspektiv, dagstidningarna har inte den nödvändiga kompetensen för att kunna konkurrera med varken specialisttidningar eller insatta amatörer. Men när förmedling av fakta och journalistiskt arbete ersätts av åsiktsmånglande och återberättande av TT och pressmeddelanden, vad fyller då tidningarna för funktion? De upprörda rösterna som talar om nepotism, okunskap och lathet hos  dessa spelsidor har i min bedömning rätt, men gräset är inte grönare någon annan stans och det finns inte heller någon stor konspiration. Det festligaste ögonblicket var enligt mig när artiklar på de flesta stora hemsidor förklarade att "spelaren var död". Den ironin tror jag att de långsamt kommer bli varse om.

Kris i trollningfrågan.

Jag läste en bra artikel om tankarna bakom yotsubasystemet som *chan-imageboards bygger på. Deras poäng var att de vill komma bort från pseudonymiteten i många forum eftersom de fann att den ledde till interna kotterier och tjafs och att folk sin nätpersona på tok för seriöst. Om man gjorde alla anonyma skulle bara innehåll räknas och diskussionen skulle nå en högre nivå. Detta gick som vi vet halvdant, man uppnådde något nytt men diskussionen blev snarare mindre seriös. Efter ett tag införde man begränsad frivillig pseudonymitet i form av tripcodes, som dock sällan används. Anonyma sajter är lättare att trolla då man inte måste skaffa ett nytt account hela tiden men å andra sidan så är det sällan man faktiskt kan uppnå särskilt mycket av att trolla ett *chanboard. Det bästa/värsta man kan göra är typ att länka folk till virus, jobbiga bilder eller ge dåliga råd.

Pseudonyma forum erbjuder andra möjligheter till nätmobbing (lol) eller allmän jävelskap då det finns en högre tillitsnivå där och folk värderar sina nätpersona. Detta gör att trollen kan göra mycket mer skada. Tekniker och måltavlor finns beskrivna på ED:s trollingportal vilket av någon anledning är den enda delen av den wikin som är seriös och informativ. Se länkar: http://encyclopediadramatica.es/Forum_COINTELPRO_Techniques http://encyclopediadramatica.es/Forum_Trolling
http://encyclopediadramatica.ces/PsyOps

Jag tror personligen att mängden trolling och kvalitén på innehållet också hänger ihop med gruppens storlek. När en grupp blir över ett visst antal går det ändå inte att upprätthålla en meningsfull kontroll över vilka de som postar är och då förlorar man fördelarna med pseudonymitet men är lika sårbar för trollning. I sådana lägen kan det vara värt anonymisera gruppen eller dela upp den i undergrupper som inte har något kontakt med varandra. Jag tror även att identiteter (baserade på IP), begränsade till tråden/diskussionen kan vara praktiska för att hålla ordning på vem som säger vad, vilket annars kan bli problematiskt på *chanboards. En dialog skulle då se ut på följande sätt:

Original poster: lol, this is so cash[länk]
poster 2: there's no wai dat could be right
poster 3: Old video is old
Original poster: It's on internet, it must be true =). Fuck you poster 3

o.s.v.

Att tänka ut smädande tillmälen åt Laila Freivalds eller en liten text att skicka till Radiotjänst.

Radiotjänst har börjat begära pengar av personer med datorer, däribland jag. Jag tänker bestrida deras fakturor först och främst för att det är en skymf mot datorer. Här nedan är mitt brev. Klipp och klistra som du önskar, du som också har fått en faktura från radiotjänst.

Jag vill bestrida att en dator med internet utan ett tv-kort eller dylik utrustning är "teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program". För det första så bygger inte internet rent tekniskt på utsändning eller vidaresändning, utan på inhämtandet av information via TCP/IP-protokollet. För det andra så är det självklart att all digital information, däribland digitaliserade tv-program, kan behandlas av en dator med rätt program, det är definitionen av en universell turingmaskin. Det finns dock ingen avsikt att ta emot televisionsutsändningar i designen, televisionen fanns inte ens när datorn blev till. Att hävda att datorn är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program är likvärdigt med att hävda att våra hjärnor är avsedda att titta på TV-program eller att förstå kvantmekanik eller att tänka ut smädande tillmälen åt Laila Freivalds. Även om dessa saker kan göras med en mänsklig hjärna, är det befängt att hävda att den är avsedd att göra det.

Det goda övervakningssamhället

You think you've got private lives, think nothing of the kind
There is no true escape I'm watching all the time – Rob Halford

Vad är det goda övervakningssamhället? Det är ett samhälle där varje individs liv kartläggs i minsta detalj och sen försöker samhället hjälpa denne att uppnå sina drömmar om de inte är farliga för samhället. Det är ett samhälle som bryr sig om dig inte bara som medborgare eller som medlem av en grupp, utan just dig som individ med alla dina bra och dåliga sidor. Det finns någon som vakar över dig och inte dömer, så vida du inte bryter mot lagen. Det fria valet är jobbigt, ansvaret odlidligt men det finns någon som serverar en begränsad mängd alternativ att välja på så att du inte gör fel.

Just nu finns det starka trender mot demokrati och övervakning fråpn stater och företag. Till skillnad från vad vissa tror går dessa väl ihop och sker i samma samhällen. Privatlivet valdes bort under Microsofteran när nätet gick från ett peer to peer-nätverk till ett med centrala servrar som samlar all information. Om vi vill ha företagande på ett gratis internet är detta det enda rimliga sättte att ge dem incitament. Denna information innehåller ett oerhörd värde för både vetenskap och marknad. Att som Hari Seldon i stiftelsen kunna förutse vad människor kommer göra blir mer och mer realistiskt. Det är en fråga om att aggregera och tolka datan vilket leder till starka trender mot monopolisering av denna information. Facebook har datan på en halv miljard individers sociala interaktion i flera år. Google vet vad de flesta har skickat för mail, har sökt efter o.s.v under snart tio år. Det finns självklart möjligheter att ställa sig utanför övervakningen men då få gör det medför det reella sociala sanktioner.

Privatlivet som vi känner det är borta för en generation. Men vad har vi egentligen förlorat? Är det inte en rest från en tid där individer behövde skydd mot förtryckande stater. Nu har företagen mottot ”Don't be evil” och fler och fler stater är demokratier som har medborgarnas bästa för ögonen. Möjligheterna som den här informationen är mycket stora, exempelvis för individuell behovsprövning av bidrag eller riktad reklam så att vi får information om precis de produkter vi vill ha.

Det finns motståndsgrupper som Free Software Movement, kryptoanarkister och piratrörelsen men de är mycket marginella. De har förstår farorna mycket väl men inte riktigt möjligheterna. Liberalerna verkar inte förstå hur detta står i konflikt med deras ideologi och lobbar för ökad statlig övervakning och prisar Facebook och Google. Socialdemokraterna är splittrade fast på helt andra grunder än avvägningen mellan det goda övervakningssamhället och privatliv. Kan de sin historia borde de också kunna välja det förstnämnda.