Progressivitet - Pragmatism

Jag under hösten noterat en svängning i mitt tänkande åt ett mer pragmatiskt håll, antagligen influerat av sossesunkan och studierna i nationalekonomi. Det är både befriande och besvärande.

Att anpassa sig till föränderliga förhållanden är kärnan i pragmatismen. Detta är så allmänt accepterat att få förutom benhårda dogmatiker inte strävar efter detta. En annan viktig del av en pragmatisk grundsyn är insikten att man sällan har det rätta svaret på ett visst problem och att man därför bör vara försiktig i sina åtgärder. En tredje är att åtgärderna måste anpassas till de specifika förutsättningarna, det finns ytterst få universalmedel. Politik bör utformas efter ett samhälles institutioner och vara förverkligbar. Pragmatismen är dock otillräcklig.

Det finns någonting viktigare än pragmatism, nämligen progressivitet. Precis som att jag ser det som mitt främsta mål att förbättra mig själv, ser jag att förbättra sig självt som samhällets främsta mål. Det känns mycket historielöst att någonsin nöja sig med samhällets nuvarande kvalité, även om man ofta tror det så visar det sig gång på gång att det kan och att det blir bättre. Människans största bedrift är i min mening våran otroliga ackumulation av kunskap. Det finns ingen insats som är så produktiv och bestående som kunskapsökning. Om man nöjer sig skadar man indirekt alla framtida generationer. Jag tror även att minskat hopp kan leda till försämrat välbefinnande för många människor, vilket gör saker som inger hopp högst nödvädiga.

Utan progressivitet är pragmatismen en död fisk, en slak penis, en 7-poängsmahjong ett tomt skal. Pragmatismen är endast kortsiktig; den har ingen lång sikt, inget mål, ingen riktning. Den bör inte förväxlas med en ideologi. När vi konfronteras med ett problem i samhället ställs vi i en valsituation med oändligt många möjliga val där vi aldrig kan veta de fulla konsekvenserna av vårat handlande. Att reagera med försiktighet, så att vi väljer rätt, tror jag är suboptimalt. Anledningen till detta är att det sällan finns bara ett bra alternativ. Det viktiga är att vi väljer ett av de bra alternativen och se till att framskrida snabbt längs den utvecklingsbanan. Det finns med mycket stor sannorlikhet en bättre bana än den vi just oavsett hur mycket vi söker. Marginalkostnaden för sökandet ökar också hela tiden.

Jag tror inte att världen förbättras lika mycket av pragmatister som av personer med långsiktiga visioner som de driver även om det sällan blir som de tänkt sig.

utveckling och stil

Fröjdas kamrater! Tiden är kommen för den nya halvårsplanen. Jag ska bli mer teknologisk och stilmedveten. En viktig anledning därtill är att strävan att bli ett bättre parti. I linje med planmålen har en folkflashig mobil inforskaffats medelst vilken agitationen kan föras överallt. Detta meddelande är exempelvis skrivet väntades på en nachotallrik på uplands.

Poängen med allt detta är väl framför allt vikten av att anpassa sig till förändrade produktionsförhallanden. Att lära sig ny teknik och nya förmågor innebär omställningskostnader i fråghjqaa om tid och skamfyllda misslyckanden. I detta fall har centralkommittén dock gjort den rimliga bedömningen att de långsiktiga fördelarna kraftigt överväger nackdelarna. Detta innebär att en mer jämlik teknikkamrat behöver tillsättas. Med hjälp av denna förväntas jag bli 17% mer teknologisk till skillnad från 14% utan.

Ett mer seriöst inlägg kommer snart om feminism och historieskrivning och hur det relaterar till TtA.

dum design

Jag upptäckte idag att det finns en sida som heter conservapedia.

Den var precis lika dålig som förväntat men har enligt uppgift fått 150 miljoner träffar lol, za warudo. Här samlas konservativa, rasister, kreationister och andra fån i en härlig röra för att spy hat på "goddamn hippy liberal douche-bags". Med FOXianskt nyspråk kallar den sig för "the trustworthy encyclopedia". En led i detta sanningsanspråk är att de har gjort en serie föreläsningar på världshistorien. Jag skulle inte önska någon att läsa igenom denna idealistiska, onyanserade och utelämnande sörja. Det kan dock vara intressant att titta på deras prov. Sätt på dig dina Joo Janta 200 Super-Chromatic Gender Sensitive Sunglasses för den sista frågan dock.

Vi välkomnar conservapedia in i hierarkien av wikier:

wikipedia - mycket bra i många fall och blir fortfarande bättre.
encyclopedia dramatica - bra källa till information om internetföreteelser och chankulturen, vilket gör det till något positivt att den är dryg och har dålig smak.
memory alpha - utan den skulle genus A varit klart svårare.
-
-
wookieepedia - bra namn lol.
wikipedia - alla talar svenska.
-
-
conservapedia - lolcows är roliga så den slår precis furries som börjar bli lite gamla och inte lika lulziga.
wikifur - kill it with fire.
-
-
uncyclopedia - ungefär lika roligt som om Maud Olofsson hade gjort Holy Grail. Garanterat dryg och lulzfri.
-
-
-
psyklopedin - för all wikier gäller som bekant regeln att den engelska varianten är bäst då engelska är internets modersmål. Om originalversionen(uncyclopedia) är helt värdelös så borde den svenska vara... undvik den helt enkelt.

Att skriva akademiskt utan auktoritet

Här är den del av min hemtenta som handlar om själva recensionen, resten kommer att var tolkning:

den 20:e januari 2006, kristianstadsbladet henrik karlsson skriver en recension av drömfakulteten.

Beskrivning – en bok om hur en ”intelligent uppåtsträvare samtidigt sänker sig själv med droger” och om att ”under en allt hårdare yta och en slöja av sinnesjukdom söker hon efter bekräftelse, efter kärlek, efter den mor som en gång svek henne”.

Henriks läsning missar drömfakultetens styrka:

Valeries styrka

Valerie förblir ett subjekt genom boken trots allt som kan göra henne till ett objekt eller ett offer.
Valerie krossas mot en patriarkal avgrund.
Boken är resan dit.
Hon stannar aldrig.
Ingen Daddys' Girl.
Står vid sina revolutionära ideal.

Kritik - Henrik tycker att hennes språk i prosapartierna mer liknar prosalyrik än romanprosa och att ”Min invändning är att de hör hemma någon annanstans än i den här romanen. De tillför inte alltid något nytt och drar ner på tempot onödigt mycket, vilket är synd eftersom "Drömfakulteten" annars är en roman med klara page turner-kvalitéer”

Detta låter inte som en stor roman. Inga eviga sanningar om det mänskliga tillståndet. Det ska vara spänning och lättläst.

Sympati - ”ämnet ligger nära Stridsbergs hjärta”, ”det är en bild värd åtminstonde några tusen ord”

Nämen, vad bra att hon får skriva om sina erfarenheter, nästa gång kanske hon kan skriva något allmängiltigt.

Källa: http://www3.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20060120/KULTUR/101200814/1012

Här är resten, den blev inte så mycket tolkning som en intervju.25 Maj 2010, intervju med SKAM

Drömfakulteten är en välansedd roman som utmanar konventioner om ”sanna” historier, romanprosa och kronologisk berättande. Den har vunnit nordiska rådets litteraturpris, blivit augustnominerad, och fått lysande recensioner i parispressen.1

Till och med Jonas Thente gillar den.2

Vi frågar SKAM vad de tycker om den i relation till detta →

BERÄTTAREN: Ser ni Valerie som galen eller var hon den enda vettiga kvinnan i sin tid? Och ser ni någon subversiv potential i galenskap?

SKAM: Valerie var smart, kompromisslös och utan tålamod.
En kamphund och nyckeln till vår framtid.
I patriarkatet finns det ingen kvinna som är galen precis som det inte finns någon kvinna som är vettig, det finns bara kamp.

BERÄTTAREN: Så ni håller med
Madwoman in the attic i att galenskap är ett logiskt svar som kvinnlig författare?

SKAM: Det som ses som galenskap är en vägran att spela efter patriarkatets regler.

BERÄTTAREN: Så galenskap är inte allegori för motstånd utan motståndet självt?

SKAM: ”Dåliga” kvinnor, freaks, bagladys ska få skriva litteratur som hos Stridsberg. Vi behöver höra Valerie berätta sin historia, inte höra massa skit från folk som inte kände henne. Denna fiktion är helt sann. Den delas av en blobb av blondiner i solglasögon, av alla marginaliserade kvinnor utan röst och subjektsposition. Valeries motstånd är bokens huvudperson.
BERÄTTAREN: Vad tycker ni om recensionen? Ni verkar ha en annorlunda syn på Valerie.

SKAM: Det är jävligt drygt när han läser in normalitet i Valerie. Han förstår henne som osäker, svag inuti ett hårt skal, ett offer för droger och prostitution. Är det så svårt att acceptera en person som vill vara utanför den patriarkala ordningen, inte vill ta del av dess tvivelaktiga gåvor, att Henrik reducerar henne från hjältemodig revolutionär till en trasig liten flicka. Är det inte smartare att tro att hon menar det hon säger?

BERÄTTAREN: Genusförståelighet spelar väl in här. Valerie förstås genom att hon placeras in i tidigare kategorier, genom att vi relaterar henne till tidigare erfarenhet. Har vi inga historier om kvinnor som gör motstånd och avfärdar patriarkala ordningen är det svårt att tolka en historia på det sättet.

SKAM tolkar historierna rätt

BERÄTTAREN: Men med tanke på vad ni säger om att skriva om kvinnors erfarenheter antar jag att ni inte tycker att vi kommit in i den kvinnliga perioden.3 Kvinnor som skriver om sina erfarenheter blir fortfarande omtolkade och nedvärderade även om ni inte gör det.

SKAM: Vi lever i SKAM:s period. Att vi kan tänka oss dessa historier räcker för att veta att de går att uppnå. Patriarkatet har redan börjat krackelera, nu måste vi knulla sönder det.

BERÄTTAREN: Hur gör vi det med litteraturen som vapen?

SKAM: Vi skriver precis vad vi tycker och menar tills folk inser att det är så vi tycker och menar.

BERÄTTAREN: Så palimpsest är onödigt?4

SKAM: Det har varit viktigt förut men nu är det bara en omväg.

BERÄTTAREN: Så ni håller inte med om att den dominerande kulturen gör kvinnors uttryck oförståeliga. Att den kvinnliga litteraturen ligger nästan helt dold.

SKAM grillar korv och sjunger kampsånger i vildmarken.
SKAM bryter upp asfalten
SKAM är ditt gevär i storstadsdjungeln

BERÄTTAREN: Om vi byter ämne från innehåll till form. Sara Stridsberg har en väldigt originell stil som skulle kunna kopplas till écriture féminine i fransk feminism.

SKAM: Det handlar snarare om att författaren har en auktoritetsposition som kan förstärkas genom att upprätthålla verklighetsillusionen. Det gör man genom att anta en realistisk stil i fiktion eller en formell ton i facklitteratur. Att följa rådande berättandekonventioner och skriva samma gamla killitteratur på ett lite annorlunda sätt ger lätt auktoritet. Eftersom den ger makt och auktoritet ses den som manlig och tvärtom. Den kan man använda för att få skriva mer fritt senare. Stridsberg avsäger sig den auktoriteten och skriver som hon vill direkt, som Valerie.

BERÄTTAREN: Ni håller alltså inte med Cixous?
SKAM: Nej. När vi tänker i språk tänker vi i ett representationssytem som är präglat av årtusenden av manlig dominans, det är ett slagfält men det kvinnliga dör inte konstant och visst kan kvinnor beskrivas, inte tillräckligt för nominalister men tillräckligt för revolutionärer. Språkets ramar spränger vi konstant med en endaste missanpassad tanke.

SKAM är dina missanpassade tankar

BERÄTTAREN: Är författarens auktoritet alltid problematisk, även hos en författerska?

SKAM: Hmm...ja. Men den kan användas till bra saker också. Frågan går in i den om kanon, om varför kvinnor inte når statusen av stor konst. Vi vill att stor konst ska nå kvinnor. Konsten måste tas ned på jorden.

Vraför ställer du alla frågor? nu är det vår tur. Vad tycker du om Författerskan?

BERÄTTAREN: Jag?... Jag är ny på området och det jag kan har jag mest hämtat från den enda bok jag läst om det.

Hon uppmärksammar att vi projicerar en författare när vi läser och att det är problematiskt eftersom bilderna av Författaren är manliga. Författerskan ses som en miniatyrmålare eller i bästa fall en auktoritet på kvinnosaker.

En lösning ser hon i att författandet ses som en maskerad där författarens identitet förblir suddig. Författarens identitet betämmer inte verket. Men hon reserverar sig mot de försöken att frikoppla författaren som leder att överskridandet betydelse överdrivs. Det är inte nödvändigtvist subversivt eller produktivt.

Hon ser en tredje väg: Författerskors verk är varken bara beroende av att de är kvinnor eller inte beroende alls av att de är kvinnor. Hon vill att kritiken ska fokusera på författerskors kvalitéer, t.ex. på litterär maskerad. Då kan vi ta bort tanken på geniet utan att det minskar betydelsen av skillnad och agens i författerskors svar på förtryckande strukturer..5

SKAM: Intressant teori...
Lite mesig och inställsam dock. Men vi håller med om att ett av de största för problemen för författerskor är att de inte ses som allmängiltiga.

Kolla bara på beskivningen av Stridsberg. Hon har skrivit en dödsbra bok. Att Henrik säger att hennes fantastiska språkbruk hör hemma någon annan stans än i den här romanen beror på att han ser ”kvinnolitteratur” som något enkelt. Det ska vara lätt att ta åt sig och inte ha för svårt språk.

BERÄTTAREN: Eller så föredrar han helt enkelt lättlästa böcker?

SKAM: Vad gör han då på en kultursida och varför säger han att den ”svåra stilen inte passar i den här romanen?

Han följer sen upp med att be om ursäkt åt Stridsberg för att ”ämnet ligger nära hennes hjärta”.

BERÄTTAREN: Han gör den till en ”tjejbok”?

SKAM: Du lär dig. Han ser den som en tragisk historia om en dum tjej som kastade bort sitt liv för en vild idé. Boken blir stridsbergs terapi, hennes personliga historia, så att hon och vi mår bra.
Men boken är varken uppbygglig eller konstruktiv, den är ingen moralkaka. Den är ett slag mot patriarkatets pung som alla kan ta lärdom av.

BERÄTTAREN: Tack så mycket för intervjun, nu är tiden tyvärr slut. Har ni några avslutande kommentarer?

SKAM är kamp, kamp är SKAM
SKAM kommer att ställa Henrik mot väggen
SKAM kommer att segra
I varje text, i varje samtal, i varje bild.


Jag satsar på ett svagt G och en putslustig kommentar.

Naturlighet

Om det är något jag ragear på för tillfället är det naturlighetsmoral. Vi grundar som bekant vår moral på olika mer eller mindre bra principer. De nog vanligaste är nytta(e.g. utilitarianism), rättvisa(e.g. socialism), naturlighet(e.g. new age/gröna vågen/konservatism) och auktoritet(e.g. religion). De två sista är väldigt irriterande när man för en rationell debatt då de är irrationella. Men medan auktoritetsdiskursen med rätta är svag fortsätter naturlighetsdiskursen att ha stor påverkan. Jag tänker ta upp följande exempel för diskussion: "mitt sanna jag", "vi har vänt naturen ryggen"

Ett väldigt vanligt budskap i reklam och kultur är att vi bör sträva efter att uppnå vårat sanna jag. Det finns ett stort problem med denna jakt, nämligen att det vi letar efter antagligen inte finns och om det skulle göra det har vi ingen aning om hur vi hittar det. För, vad är ett "sant" jag? Så vitt jag förstår bygger tanken på att varje individ har en personlighet/essens/själ/identitet vars uttryck förvrängs genom kulturen till att bli vad vi gör, tänker, känner och att vi bör försöka närma oss denna essens. För det första, vad tillför essensen förklaringen om vilka vi är? Är det inte lättare (i betydelsen bättre enligt Ockhams princip) att säga att vi är den synergistiska summan av de erfarenheter vi samlat in med kroppen. Det har den extra fördelen av att det förklarar varför vi är så annorlunda i olika delar av livet. För det andra, hur skulle vi någonsin kunna veta någonting om denna essens? Vi har inte en susning om vad den skulle vara och hur den skulle interagera med kroppen. För det tredje vad bidrar den här tron på en essens till? Jag ser bara hur den får människor att olyckligt söka efter sig själv, sin själsfrände istället för att organisera sitt sökande på rationella grunder och försöka att förbättra sig själv. För om vi som jag hävdar förändras hela tiden blir det viktigt att medvetet försöka driva förändringen i rätt riktning.

Ett liknande tänkande ligger bakom tanken att vi har vänt naturen ryggen. Den spelar på en guldåldersmyt, att allting var bra innan samhället fuckade allting. Denna tanke finns överallt i kulturen. Från sagan om ringen, till dansar med vargar i rymden, till om privategendomens uppkomst till prinsessan mononoke. Den tar även sig uttryck i överdrivet naturvurmande teknikfientlighet, new age och annat crap. Problemet med den här tanken är det inte finns någon guldålder, den mänskliga historien har innehållit otroligt mycket lidande och glädje i alla åldrar. Det har dock skett en utveckling: kunskapen har ökat, våldet har minskat, matförsörjningen har förbättrats, fritiden har ökat, livslängden har ökat. Ett annat problem är att det inte finns något naturligt tillstånd att jämföra med då vi inte kan fixera det i tid. Det enda definitiva vi har idag är big bang och det har av förklariga skäl inget värde som jämförelsepunkt för människan. Att säga att människan var mer naturlig förr i tiden är bisurrt. Likväl fick jag igår snällt lyssna på en full persons timslånga utläggning om hur vi har tappat kontakten med naturen och om den bakomliggande meningen med existensen som man kan hitta i kabbalan o.s.v..

Det jag inte förstår är varför man bör drömma sig bakåt, jämföra sig med något som aldrig har funnits. Vi kan inte ändra historien. Framtiden kan vi dock ändra, varför inte använda den teknik vi har idag, den vi "är" just nu, det samhälle vi lever i nu för att skapa något vackert? Förändring är inte fel, det är en förutsättning för förbättring(och ibland för allitterationer).

Därför vill jag avsluta med en sång.

Anarkodialektiken eller Hatade Jaques Lacán judar?

Innehåll kommer om 2 Edwin*







* En Edwin är tiden mellan man säger snart och man faktiskt kommer

Internfysik och metahumor

Nu var det väl snarare två veckor sen jag skrev senast. Detta ger mig ett utmärkt tillfälle att Wall of Text:a dig (eller snarare mig då jag inte har någon statistisk säkerställd läsarkrets) som läsare.

Bloggens namna syftar på en uppenbarelse som jag fick tidigare under våren som involverade apelsinjuice, en kinesiska fyra ägg och erotik...saftig kombination. Efter uppenbarelsen hade jag känslan av att ett specifikt något var av oerhörd vikt men jag kunde inte hitta det. Istället besökte jag Edwin, som man gör, och insåg att det fanns en koppling. En stark koppling.

Vad är metafysik? Internet säger följande:
Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och söker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande. Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska, men detta är inte en tillräcklig definition. Från att ursprungligen ha varit ett mer väldefinierat ämne - som kan sägas ha haft "varande i sig" eller "första orsaker" som sitt studieämne - har det idag kommit att inkludera frågor som exempelvis viljans frihet, som förr inte skulle ha betraktats som en metafysisk fråga. Andra frågor som har behandlats inom metafysiken är Hur är naturen beskaffad?, Finns Gud?, Vilken är människans plats i universum? samt begrepp som existens, rum, tid och kausalitet. Denna utveckling av ämnet har gjort att det idag är mycket svårdefinierat.

Vad är internhumor? Internet säger följande:

Clara Fröberg
Manusförfattare, filmare, föreläsare, kommunikationsstudent, förälder, erdoderdo


På ytan kan dessa två verka olika men det finns likheter mellan dem som är av avgörande betydelse. Men jag tänker börja denna utläggning med något annat, teoriteori. Dessa fem frågor är enligt mig grundläggande för att avgöra om en teori är bra.
1. Hjälper den oss att förstå verkligheten på nya sätt?
2. Beskriver den verkligheten på ett sätt som överensstämmer med empiri?
3. Är den verifierbar/falsifierbar?
4. Kan den göra korrekta förutsägelser om framtiden?
5. Är den enkel?

Ett för mig aktuellt exempel är den metafysiska teorin psykoanalysen:
1. Ja. Den ger oss en analysmodell för psykets konstruktion.
2. Nja. Tanken om det, jag och överjag är lätt för många att känna igen sig i medan t.ex. faserna, fallosen och fetischism känns mer flummiga. Det är dock svårt att veta på grund av:
3. lol, no
4. Inte riktigt, men det hindrar inte utövarna från att försöka.
5. lol, no

Vi jämför med den internhumoristiska teorin sprutmongo-kebab-crème fraîche-dödsmetall:
1. Ja. Den ger oss ett nytt sätt kategorisera företeelser.
2. Det beror på hur relevant man tycker att dessa fyra egenskaper är. Jag anser att de är mer relevanta än grekernas fyra element men mindre relevant än höger-vänsterskalan
3. lol, no
4. lol, no
5. Ja, faktiskt

Vi fortsätter med en annan klassisk teori, evolutionsteorin:
1. Ja, mycket. Den förklarar varför vi är de vi är.
2. Ja.
3. Ja.
4. Ja, till viss mån.
5. Ja


Som vi kan se fick Freud bara en tredjeplats med med 1,5 Nürnbergrättegångar, det kan nog bero på problem i den anala fasen. Vi ser en likhet mellan internhumor och metafysik men en stor skillnad mot naturvetenskap. Varför? Medan naturvetenskap berör det med empiri säkerställbara så rör sig metafysiken i det obevisligas jobbiga men nödvändiga land. Där finns även internhumorn. Båda dessa handlar till stor del om att omtolka vardagliga företeelser och ge dem mening. De må ha olika syften men resultaten blir slående lika, vissa nästan slumpmässigt valda betydelsebärare ges nya/flera betydelser vilket gör det möjligt att åberopa en stor tankestruktur med ett enda ord.

[Yvonne Hirdkvinna/man/litenhårigvarelsefrånAlphacentauri-mode, engage]
En annan egenskap/förmåga hos intern/meta/humor/fysik är dess stärkande av vin genom exkludering av de som inte delar dessa tankestrukturer, d.v.s. religion=din mamma=oändlig krökning av rumtidväven. En ytterligare likhet/synonym1/synonym2 mellan dessa är att båda ofta kan gör det svårt att föra ett vettigt samtal då dessa tankestrukturer verkar distraherande/nedbrytande, speciellt mot den exkluderade/den andre/subjektet.
[Disengage Hirdmanmode]
Det vi bör inse här är hur liten skillnaden mellan dessa två företeelser är trots att vi kategoriserar dem som helt olika. En persons internhumor kan vara en annans metafysik, Freud och Aristoteles kan vara den västerländska historiens mest lyckade troll. Vi vet redan att historiker som Voltaire, Herodotos och deras nutida apologet Herman Lindqvist drog sina historier lika mycket ur röven som Carolee Scnheeman ur vaginan.

Denna undersökningsmetod har visat sig fruktsam och behöver ett namn. Jag döper den härmed till anarkodialektik för att det låter awsm och ideologiskt korrekt.

Existensialism, igen, för att jag behöver det

Ju mer jag läser desto mer sugen blir jag på att utforma egna teorier, egna sätt att förstå världen. Det är viktigt för mig att ha ett moraliskt system att placera sina handlingar i. Min moral bygger på den förståelse av vana och val som jag lade ut i det förra inlägget. Det leder till följande moraliska imperativ:

Du ska sträva efter att förbättra dig: vilka vanor du har, vad du tänker, vad du känner, vad du gör.

Vad en bra människa är blir här underordnat själva strävan, båda dessa hänger samman och kan inte sägas finnas helt utanför varandra. Att sträva efter att vara en bra människa är mycket nära att faktiskt vara en bra människa. Vilka specifika kvalitéer som ingår är i viss mån subjektivt men det råder ändå en förhållandevis stor enighet i samhället om många kvalitéer som önskvärda.



Du ska sträva efter att göra så rationella och medvetna val som möjligt i denna process.

Detta uppnås genom att skaffa kunskap om världen, samhället, organisationer och individer. Att skaffa denna kunskap är ett arbete utan slut men ett nödvändigt arbete. Kärnan i budskapet här prioriteringar, du ska vara medveten om hur du prioriterar och veta att i stort sett allt är möjligt att genomföra om du lägger ner tid på det. Du kan bli vad du vill men inte allt samtidigt. Du bör vara väldigt vaksam mot den försvarsmekanism som gör att vi avfärdar saker som verkar svåra som ouppnåeliga, inte så viktiga egentligen, något som andra är bättre på. Det är den som gör att vi offrar våran moral på vanans altare. Säg nej, bestämt nej, till bekvämlighet och trevlighet. Dessa är fruktansvärt farliga, de är instrumenten varigenom förtryck verkar i våra tillrättalagda privilegierade medelklassliv.

En viktig fråga är hur strukturer i samhället påverkar och begränsar oss som individer. Hur fria är vi? Det är både jobbigt och nödvändigt att konstant utmana tankemönster och maktordningar men jag tror att det är bättre än alternativet, att låta dessa bli en anledning att agera omoraliskt. Om vi finner en struktur som hindra oss från att förbättra oss som människor är det vår plikt att försöka lösa problemet. Vi måste agera för ett bättre samhälle, för mer och bättre organiserad kunskap.

Som ni ser så hänger det sista stycket inte riktigt ihop logiskt än. Jag ska tänka mer på det. Det ska bli minst ett inlägg per vecka från och med nu.

Sartre och brädspelen

Jag har vanan att spela brädspel. Detta betyder att jag kan göra det utan att reflektera över det, att jag förstår världen genom brädspel och brädspel genom världen, att jag umgås genom dem. Jag är av och genom dem. Denna internalisering är dock av dubiöst värde. Jag har lyckats att bli mycket skicklig och bildad inom brädspel men något har gått förlorat, reflektionen, tanken. Det var en viktig anledning att jag började med brädspel. Det utmanar en, tvingar en att tänka, analysera och ta beslut. Varje nytt brädspel jag lär mig blir lättare, att spela svårare spel fungerar inte då det är mycket svårare att hitta spelare till dessa och de tar väldigt lång tid att sätta sig in i och spela.

Vanan sitter kvar, som vanor gör, och jag tycker att brädspel är mycket roligt ibland. Känslan av att göra saker av vana är dock skrämmande. Jag började fundera på vanan, och ju mer jag tänkte desto mer insåg jag att personer gör och gör om sig själva konstant. Vi bestämmer vad vi tänker, känner och klarar. Detta öppnar för existensialismens totala och plågsamma ansvar: vi kan inte komma undan genom att säga att vi har/inte har talang. I mahjongregelboken står det ”the players should improve themselves mentally during the game”, nu får det en ny innebörd. Är det inte en moralisk skyldighet att förbättra sig under spelet, att bryta ner dåliga vanor och bygga upp nya?

En invändning är att människan har begränsade resurser; tid, energi, social status med flera begränsar våra möjligheter att lära oss allt. Det är helt sant men ansvaret för prioteringarna ligger dock lika tungt på inviderna som världen på Atlas skuldror. Vem vi är är ett mycket svårt val, det tvingar en att tänka, analysera och ta beslut. Att skapa mig blir mitt nya brädspel. Min planerade strategi är att satsa på kunskap, det känns mycket mer meningsfullt än nöje. Jag tror att historien kommer att ge mig rätt.

Danmark är ruttet någonstans

Syftena med den här bloggen är:
1 Öva på att skriva snabbt utan tänka efter så jävla mycket innan
2 Vara mer kreativ på min internettid
3 Sprida kunskap/teorier/internhumor i ämnen som intresserar mig, d.v.s. jag är kunnig inom.
4 Att dokumentera viktiga tankar för mig för tillfället.
5 ???
6 Profit

Ämnen den antagligen kommer att beröra och förhoppningsvis föra samman:
Filosofi
Vetenskap
Internhumor
Döds
Créme Fraiche
Religion
Brädspel
Politik