Libanesiska röror

Lebnehröra

För denna röra vill du hitta ett paket Lebneh, yoghurtbaserad färskost, på din lokala orientlivs.  Jag har använt den till höger, men det finns säkert många andra bra.

• Plocka bladen från 10 kvistar färsk mynta och grovhacka. 
• Finhacka 2 klyftor vitlök.
• Blanda med lite olivolja, salt och peppar.
• Ha i 2 dl lebneh och 3 dl yoghurt och rör om. 
• Smaka av med mer salt, peppar, mynta om det behövs.

  

Tahinisås

 

Tahini är en utmärkt ingrediens för emulsioner. Om du vill göra en slät sås, se till att skaffa en burk slät tahini från din lokala orientlivs och rör om/skaka vid användning så att den inte skiktar sig.

• Blanda 1 dl tahini med saften i en citron (2-3 msk) till en jämn massa.
• Alt 1: Rör i finhackad vitlök och 1 dl vatten för en vitlökssås.
• Alt 2: Rör i 1 dl turkisk yoghurt för en frisk sås.
• Smaka av med salt och garnera med färsk persilja.

 

Enkel Hummus

Det är svårt att få till en riktigt slät hummus på egen hand. Som tur är finns troligen färdig kikärtspasta på konservburk på din lokala orientlivs. Den håller länge och är enkel att använda. 

• Blanda 1 msk olivolja, 1 krm salt och 3 msk slät tahini i en skål.
• Alt 1: ha i 1 tsk sjukrydda eller bara mald rostad spiskummen. 
• Alt 2: ha i 2 klyftor vitlök eller 1 tsk sambal för en kryddig hummus.
• Blanda din bas med innehållet i en burk kikärtspasta (ca. 400g).
• Smaka av med mer tahini och salt. 

 

Batata Harra

Batata Harra - 6 portioner

Ingredienser

1 kg potatis
6 klyftor vitlök
4 små gröna chilifrukter
3 salladslökar.
1 knippe koriander
1 msk citronsaft
Salt
Olja

Tillagning 

1) Tärna potatisen och lägg på en plåt med salt och olja. Ugnsbaka på 225 grader tills den är mjuk nog att enkelt sticka gaffeln i, ca 20-25 minuter.
2) Hacka vitlök och chili. Gillar du starkt, ha kvar kärnhusen i chilifrukterna. Skölj och grovhacka koriander och salladslök.
3) I en stor panna/gryta: bryn vitlök och chili i rikligt med olja på medellåg värme. 
4) När löken mjuknat efter 1-2 minuter, ha i ugnspotatisen, salt och peppar. Höj värmen och stek under omrörning då och då för att få lite mer färg på potatisen (5 min typ). 
5) Ha i citronsaften och använd den för att skrapa loss botten. Vänd i koriander och salladslök och ha på lock. Låt stå på eftervärme i minst 5 minuter för smakerna att blandas.

Tillbehörsförslag

Yoghurtsås och någon typ av protein.

TransContinental League final

A tight game with surprisingly small military.

DrRerNate went for Roman Roads and Hammurabi turn 2. Palino went for Pyramids and Hippocrated. Since both of my opponents went for peaceful leaders I got away with a greedy early game with Aristotle and Stonehenge. I picked up Iron for 2 round 2. I got Monarchy, Knights and Code of Laws for 1 round 3 and 4. By round 6 I had Code of laws, Iron and Monarchy in play and Knights, Swords and Irrigation in hand getting great value from Aristotle.

DrRerNate went for Iron, Code of Laws, Swordsmen and Genghis Khan. DrRerNate lacked the military actions or a tactic to play immediately, maybe due to Hammurabi which gave me time to be greedy. I think either going for more military or more economy would have been better here from him. A switch to Joan and open borders from Palino made me safe without investing into military for the time being. Palino had taken Saladin to get a quick transition from Hippocrates and pacted with me to avoid giving DrRerNate military actions that he needed. Palino had also developed Alchemy which made him leave an early Harvard to me. This was great with high rock production and only philosophy. I built it immediately turn 8. It is great when you want the opposite cards of the player before you. This meant I had to pass on strategy for 3 leaving it for Palino on 2. This felt acceptable as he had 3 science per turn and needed many other techs as well.

Turn 9 I payed Palino back for the open borders with an international trade agreements since I did not want to seed into Foray. My military was a swordsman and a temple by this point =) . Turn 10 DrRerNate took Robespierre for 3 to go with his Republic and Strategy solving his lack of actions. Palino went for both Selective breeding and Coal with the help of a wealthy territory, matching my greediness. He also played Conquistadors giving me a direction for how to build my military. Turn 11 saw DrRerNate revolt to Republic, get Scientific Method upgraded and pick Selective breeding solving all his issues. Palino got Cook for 3 culture per turn and grabbed Kremlin. I got Ocean Liner and switched to conquistadores readying a War of Territory to punish their greed. Unfortunately, Joan died early and Darwin was late so I did not have the tempo to push militarily with 2 conquistadors.

With Darwin I gambled on getting Computers as age 3 had Gates, Meier, Jobs and Curie. I was dismayed when Gates came from the deck immediately after. Luckily for me DrRerNate skipped an early Gates for Coubertin valuing 4 culture over 4 ore per turn. I got Gates for 1 action turn 12, built a third lab and also snagged Military Theory.  Next turn DrRerNate and I got the two Air forces making it hard for Palino to keep up despite his large stash of production. He tried fundamentalism to keep up but his Churchill still got assassinated and he lacked science the rest of the age.  DrRerNate got into one Modern Army but had a small population with only 1 farm. He went for more arenas and movies to win by culture. That meant I could get by with my 2 conquistadors  and was free to build into democracy and 4 computers with Gates. DrRerNate had a small culture lead but it vanished in face of Popularisation of science, the impacts and the Gates bonus.

End scores: Chumchu 256, DrRerNate 241, Palino 171 

Replay: FAJADERA

Money, MMT and the last crisis

I would define money as a social construct or fact. What that means is that almost all member in society accept and act upon the notion that numbers on bank accounts and certain pieces of paper can be exchanged for goods and services at certain rates. That does not mean it as a voluntary agreement or something we can wish away. It is hard to opt out of money since it is used to regulate most of our lives and needed to get food and shelter for almost all of us. It is similar to another social fact, the law, in that sense. However, money is more unequal and pervasive.

The overwhelming majority of the money in our society is numbers stored on servers by banks that we trust, or at least accept out of necessity, to handle it properly. Think of money as a token of trust. The value you place on money depends on how much you trust that you can exchange it for something you want in the future. This is a very general definition of money that encapsulates its role as a store of value, medium of exchange and at least does not disqualify its role as an accounting unit. As with most general definitions it leaves a lot of questions open so lets look more closely.

All MMT supporters I have come across say that a sovereign central bank can not run out of money. I think this is technically correct but misses the larger point that a central bank can run out of trust. There are a ton of examples in history where central banks or states mishandle their finances and run out of trust with the effect that the new printed/minted money falls in value. This can lead to a positive feedback as the lower trust in the money leads to it being exchanged for a lower value leading to lower trust. Inflation is usually good for borrowers and bad for the debtors but in the extreme cases it can hurt everybody

If you live in a society with high trust like Sweden there is a large amount of trust in the government which would enable the government to print money for years. In this particular case MMT might be somewhat correct. Personally I am thankful that MMT has made people question the notion that money is strictly limited, as that is a false and dangerous notion actively hurting us now. For me that outweighs the risk of government overspending due to an overconfidence in the krona. The lack of inflation in the west has a lot to do with inequality and is not any form of proof that MMT works. The more mainstream theory about the ineffectiveness of monetary policy is secular stagnation. Many connect it to increasing inequality and the much smaller propensity to consume by the rich. 

The method chosen to combat deflation and depression, quantitative easing, was particularly ill suited to western economic conditions at the time. It could work in a scenario where there are lots of corporations waiting to start or expand their business but lack the credit to do so. We were in the opposite scenario where corporations and billionaires have huge amounts of capital that they do not know how to invest safely and profitably because the mass people are so poor and pessimistic that they do not consume.

It turns out that lending even more and ever cheaper money to a disgraced banking system does not make people more optimistic about their future economic situation. To put it another way, letting the bankers go free and showering them with money did not restore trust and hope in the economy. That some politicians honestly believed that it would work speaks to how warped their view of the world is by the people who lobby them. For the majority of right wing politicians I think the calculation was more cynical, the crisis was an opportunity to starve the beast.

There is now a significant body of empirical work that shows that government spending was effective at countering the crisis by using the natural experiments that come from different states trying different tactics. This was of course known since the the great depression but strategically forgotten for political reasons through a massive effort of will. I also think that it is likely that helicopter money would work in the next crisis but think that it is unlikely to be tried unless we can change government. If it works it belies the notion that money is limited and that we need austerity in a crisis. This would show how utterly pointless the last round of suffering inflicted on the poor and middling classes was except as whip to keep people in line.

Meditation över en poängsallad

Jag anser att det finns en moralfilosofisk aspekt av speldesign som sällan tas upp i diskussioner om vad som gör ett bra spel. Det är idag vanligt att designa spel som konstant ger spelaren små belöningar för allt de gör så att intresset hålls uppe. Det känns för mig som något sprunget ur en låg syn på vad människan är och kan vara där designern använder spelarens belöningssystem snarare än att tala till henne som en tänkande varelse. Spel kan vara mer än tillfällig njutning och avkoppling, de kan vara utmanande, tankeväckande, fantasieggande, lärorika och få oss att växa som människor. När jag känner känslan av tomhet som ett spel kan ge (som det låter för mig som att du känner) så tror jag den beror på att jag känner mig använd.

Standarden för vad som är ett bra spel sätts ofta av marknaden i vårat samhälle, ju mer pengar det drar in desto bättre. I idealfallet konkurrerar företag på marknaden med lågt pris och hög kvalité vilket leder till bra billiga produkter för konsumenten. I verkligheten så sker konkurrensen till stor del med medel som är skadliga. Företag konkurrerar genom att manipulera oss med reklam, genom att lobba politiker och journalister och genom att sätta konkurrensen ur spel genom monopol eller beroendeskapande produkter. Detta skapar förhållanden på spelmarknaden som en speldesigner måste förhålla sig till.

Det finns nu ett överflöd av underhållning som pockar på vår uppmärksamhet som nyheter, serier och spel. De designas för att ta våran uppmärksamhet och sedan aldrig släppa den. Alla som har försökt att inte titta på en tv som står på i bakgrunden, eller att inte falla för clickbait eller att gå och lägga sig istället för att spela en tur till vet vad jag menar. De som har designat dessa produkter använder människans belöningssystem för att öka sin vinst. Idealfallet för ett spelföretag är att göra spelarna beroende av spelet och det finns därför ett ekonomiskt tryck att designa mer och mer beroendeskapande spel. Datorspelsbranschen är idag en miljardindustri där kommersiella intressen dominerar och det påverkar hur datorspel designas och vilka som lyft fram. Även brädspelsbranschen växer och kommersiella intressen kommer att bli allt viktigare i den vilket är något som vi som designar brädspel behöver förhålla oss till.

Vad ska då en speldesigner göra? Jag tycker inte att det är fel med enkla avkopplande spel. Jag missunnar inte heller folk deras njutning. Inte heller vill jag att folk ska sluta sälja spel eller att alla spel ska vara svårtillgängliga. Det jag däremot vill hävda att vi som designers har ett val och en viss liten påverkan på världen. Det är en bra sak att ha den makten men med den kommer ett ansvar. Marknaden skapar incitament för oss att försöka sälja så mycket som möjligt genom att konkurrera även med medel som är omoraliska. Tänk därför efter när du gör ett spel: vad i spelaren tilltalar jag med detta? vad skapar det hos spelaren efteråt? ger jag spelaren något eller använder jag den? 

Som jag ser det så lever vi just nu i en guldålder för brädspel. Drivkraften är amatördesigners, brädspelsentusiaster och små företag. Tror du att kommersialisering att göra brädspelen bättre?

Om bildning

Enligt mig är det goda samhället ett demokratiskt bildningssamhälle. Ett demokratiskt bildningssamhälle är ett samhälle där varje människa ges verktyg att bilda sig själv och förväntas att använda dem. Bildning är för mig processen av att ständigt öka sina kunskaper och odla sin karaktär. Ett sekundärt mål med bildningen är att ge folk den kunskap och makt de behöver för att kunna delta fullt ut i demokratin.

Ett antal dygder är centrala för detta samhälle. Visdom att förstå världen med. Tolerans inför olikhet och att andra förstår världen annorlunda än dig. Empati med andra varelser. Omdöme att kunna skilja rätt från fel. Fronesis att veta var som bör göras i en viss situation. Mod att kunna agera i enlighet med sina principer. Dina dygder kanske är andra än mina men vi borde kunna komma överens om de flesta i diskussion.

Vår nuvarande liberal-kapitalistiska demokrati är inte detta samhälle. Alla ges inte möjligheten att bilda sig, ingen förväntas att göra det och möjligheterna att delta fullt ut i demokratin är begränsade. Det politskt-ekonomiska system skapar passiva konsumenter utan bildning och tränar dem att fatta konsumtionsbeslut i sin vardag. Det skapar egoister vars sinnen kröker sig inåt som har svårt att förstå andra människor, andra åsikter, andra tider, andra platser.

Vi lever i materiellt överflöd men samtidigt i andlig fattigdom.Vi lever i ett samhälle som övar oss i att agera mot våra principer. Vi eggas att konsumera mer än vad vi vet är nyttigt eller hållbart. Vi lockas in i sociala medier som övervakar oss mot vår vilja. Vi lär ut kritiskt tänkande men uppmuntras att inte använda det på arbetsplatser, i politiska diskussioner utan tycka som alla andra gör för att inte uteslutas från gruppen. Många känner både en stor press att lyckas och samtidigt att deras liv inte har någon mening. Allt detta skapar ett hål i oss. Vi tränas att fylla hålet i sig med konsumtion samtidigt som vi vet att det inte går. Vi lever i ett samhälle som säger att vi borde vara lyckliga trots detta och att det är vårat eget fel att vi är olyckliga.

Vissa vågar inte protestera för risken att bli oanställningsbara och förlora den illusoriska lyckan som lovats dem. Andra ser inte poängen med att protestera då det ändå inte kommer att hjälpa dem personligen. En tredje grupp protesterar men lyckas inte erövra makten att genomdriva sina idéer. Den politska rörelse som kan förändra detta måste veta hur den tar och behåller makten, hur den läker vår tids människor och hur den skapar det goda samhället,

Kollektivt historiskt ansvar

Med anledning av ett avsnitt i filosofiska rummet med den oefterhärmlige Dick Harrisson och två andra personer som man inte hörde så väl på grund av hur han tog över konversationen. Det de pratade om var kollektivt historiskt ansvar, exempelvis om stater som oktrojerade handelskompanier som sålde slavar idag har ett ansvar. Konversationen utgick ifrån att det relevanta kollektivet att prata om var nationalstater, vilka behandlades närmast som enhetliga transhistoriska aktörer. Den tanken vänder jag mig emot. Det finns konflikter mellan grupper i alla samhällen och de ändras över historisk tid. För det andra så finns det andra viktiga kollektiv än stater så som företag, ätter, klasser, familjer.

För att strukturera mitt tänkande så har jag satt upp ett antal kriterier vilka jag menar bör beaktas i frågan. För att ansvar ska vara tydligt bör alla kriterier uppfyllas. Om kriterierna delvis är uppfyllda så finns det delvis ett ansvar.

Deltagande – De som deltog i beslutet är de som ska hållas ansvariga. I exemplet stater så bör man skilja på staten, beslutsfattarna och folkets flertal. I stater där folket inte har någon möjlighet att påverka besluten (exempelvis Ryssland under tsarväldet) har de inte heller något ansvar för besluten utan det ansvaret ligger enbart på beslutsfattarna. I en stat där folket flertal har möjligheten att påverka beslut genom att välja representanter (exempelvis en modern representativ demokrati) har dom ett begränsat ansvar. Exempelvis anser jag att de som är röstar eller arbetar för ett beslut bär mer ansvar för det än de som motarbetar det. Enbart i en stat där alla deltar i besluten som fattas kan alla dess medborgare hållas kollektivt ansvariga. Dessa stater har dock varit sällsynta och kortlivade.

Tid – Generellt sett så minskar ansvar med tid, för varje generation som går så ökar skillnaden mellan dåtidens människor och deras efterlevande. En viktig gräns är om det finns några personer kvar som deltog i eller utsattes för missdåd. Om inte så är det svårt att straffa eller kompensera någon individ. Efter det får man straffa eller kompensera efterkommande vilket känns mindre relevant eller önskvärt. Pågår missdådet fortfarande så är det inte en historisk fråga. Detta kan dock bero på hur brett man definierar missdåden. Om det är brett kan det vara svårt att utkräva ansvar, om det är snävt så pågår det kanske inte fortfarande.

Varaktighet – Är kollektivet som begick missdådet kvar? Jag anser att kollektiv kan ha ansvar och att en grupp kan vara densamma även efter att alla dess medlemmar har bytts ut. Ju mer gruppen förändras i struktur, lagar, sammansättning, desto mindre kan det sägas vara samma grupp. Ett intressant exempel är det demokratiska partiet i USA. Det var partiet som förespråkade slaveri innan och under inbördeskriget och efter det försökte hindra de forna slavarnas rätt till fullt medborgarskap. De byggde sitt röststöd på forna slavstater och drev en segregationspolitik som försämrade för afroamerikaner. Innan New Deal-koalitionen ändrade den politiska kartan kan partiet med rättas sägas vara ansvarigt för slaveri och rasism, eftersom det drev liknande frågor åt liknande personer. Efter demokraterna drev igenom medborgarrättslagstiftning som avhjälpte delar av problem de hade skapat och kostade dem de forna slavstaterna kan partiet svårligen sägas ha ett kollektivt ansvar för vad demokraterna stod för kring inbördeskriget.

Historicism – Ett dåd bör bedömas utifrån den moral som var rådande när och där det skedde. Med det menar jag inte en total moralisk relativism där något kan ursäktas med att man bara gjorde som alla andra, det är möjligt och vanligt att en stor grupp människor agerar omoraliskt. En bedömning bör ta hänsyn till huruvida dådet är förenligt med den tidens moraliska principer och system. Det kan finnas konkurrerande moraliska principer och system eller tolkningar av dessa vid samma tid och plats. I sådana lägen bör ett dåd bedömas utifrån alla relevanta perspektiv. Huruvida det hade varit möjligt för de som begick det att inse felet utifrån andra åsikter som fanns vid deras tid och plats.

Jag vill avsluta med ett exempel på min metod problemen med att behandla stater som transhistoriska enheter med ett kollektivt historiskt ansvar. Det kollektiv jag har valt är arketypen och skaparen av nationalstaten, Frankrike. Vad är Frankrike och när blir det till? Frankerna var en stam som invaderade och migrerade till Gallien, en provins Romarna hade erövrat från Gallerna som bodde där. Frankerna bosatte sig och blandade sig långsamt med befolkningen där. Under 400-talet började de skapa en egen stat ur den gamla romerska provinsen och vid århundradets slut var det ett löst sammanhållet kungadöme. Den karolingiska dynastin tog makten i detta kungadöme och expanderade det till att täcka hela Centraleuropa under Karl den store. Efter hans död kom det att ömsom splittras och enas av efterföljare från hans dynasti och andra dynastier. Den mest framgångsrika av dessa dynastier var capetingerna, av vilka tre grenar (Capet, Valois, Bourbon) regerade Frankrike tills revolutionen. Den stora massan av de franska kungarnas undersåtar utsögs och förtrycktes av monarki och adel. De hade vissa rättigheter men ytterst begränsade möjligheter att påverka politik förr än revolutionen blev mer radikal år 1792. Under och efter revolution fick folkets flertal mer eller mindre inflytande allt eftersom staten växlande mellan republik, absolut monarki, kejsardöme och konstituionell monarki. Under dessa år kunde vissa eller alla män rösta på representanter men det var först 1944 som alla vuxna medborgare fick rösträtt. 

När och var sätter man gränsen för vad och vilka som är Frankrike? Den som vill kan se ett Frankrike som sträcker sig lång in i medeltiden. Eftersom jag är demokrat så ser jag det som naturligt att sätta gränsen vid en politisk enhet där medborgarna gemensamt deltar i fria allmänna val. Jag kan inte se att enväldets Frankrike är samma kollektiv som dagens republik. Det har ungefär samma gränser yttre gränser men helt andra inre, det har en annan språklig sammansättning, det styrs på ett annat sätt och efter andra lagar, kulturens har förändrats radikalt. Ej heller kan jag se det Franska folket som kollektiv ansvariga för vad deras blåblodiga förtryckare gjorde.

Om vi tänker oss ett illdåd som begicks av det Franska staten under enväldet, säg etablerandet av slavplantager i Saint Domingue, nuvarande Haiti, under 1700-talet. Vi börjar med historicism som är den mest intressanta aspekten av frågan. Vad det möjligt att inse att slaveri var omoraliskt vid den här tiden? Mitt svar är ja. Många deltog i slavhandeln men få gjorde det med rena samveten. Dels fanns det motstånd mot slaveri vid denna tid sedan långt tillbaka, kyrkan hade förbjudit det under medeltiden, Bartolomé de las Casas hade fördömt det på 1500-talet och samtiden fördömde barbareskpiraternas förslavande av kristna. Detta eftersom det stred mot viktiga kristna principer: alla människor har själar och kan bli frälsta, behandla din nästa så som du själv vill bli behandlad. Trots detta tillät man slaveri i kolonierna och förbjöd det i hemlandet. Tidens viktiga kulturella rörelser, väckelsen och upplysningen tenderade båda mot slaveriet fast av olika skäl.

Tidsfaktorn minskar ansvaret. Många generation har gått sedan den tiden och inga förövare eller överlevare finns kvar. Det går att argumentera att slaveriet fortfarande lämnar spår men det är inte strikt korrekt. Mer korrekt vore att säga att koloniala mönster kvarstår och att ansvaret för dessa är en relaterad men annorlunda fråga.

Deltagande begränsar ansvaret till de som var delaktiga och tjänade på slavhandeln samt kungafamiljen, ministrar och den absoluta monarkin under Bourbonerna.

Varaktigheten minskar också ansvaret. Den 5:e franska republiken är inte samma stat som den enväldiga monarkin under familjen Bourbon och härrör ur motståndet mot enväldet. Däremot kan den nuvarande franska republiken hållas delvis ansvarig för vad den första republiken, kejsardömet och den senare konstitutionella monarkin gjorde mot slavupproret och senare Haiti då dessa stater är närmare föregångare. Familjen Bourbon och företag som grundats på slavhandel kan möjligtvis sägas ha ett ansvar, beroende på hur mycket de har förändrat sig.

Kan man hålla alla fransmän ansvariga för illdåd som begicks under enväldet? Nej.

Kan man hålla den franska staten ansvarig? Nej.

Efterlevande till plantageägare och slavhandlare. Delvis.

Efterlevande till familjen Bourbon? Delvis.