Efter att ha ägnat kvällen åt den fromme Hieronymus Boschs moraliserande tavlor fylls man lätt av vämjelse inför medeltidens av kristendomen dominerade tankevärld. I centrum för denna har vi den allsmäktiga, allseende diktatorn. Ta som exempel denna tavla med det medeltida ordspråket ”Gud ser dig” skrivet i mitten av ett stort öga med Jesus som pupill och dössynderna runt omkring. Alla ens tankar skulle kretsa kring den store ledaren, annars skulle han se en. Detta var självklart mycket svårt då människan genom arvssynden var förtappad från början. Den yttersta domen blir därför fällande för de allra flesta och den är hemsk och oåterkallelig.
Hela världen var ett minfält att möjliga frestelser och tanken att bakom allt för vackert lurade något djävulskt var mycket stark. Alla former av kärlek som förde tankarna bort från den store ledaren var förbjudna. Att ha sex annat än för att få barn såg som ett fruktansvärt brott. Illustrerande för detta är de jordiska fröjdernas trädgård. Denna föreställer en fantastisk lustgård full med nakna människor ätandes frukter i olika sorters lekar. Målningen är en skarp och konstnärligt briljant kritik av lust, den översvämmar av erotiska symboler. Det är syndernas moder och driver Adam och Eva efter att hennes nyfikenhet lett till deras fall. Den högra delen av triptyken visar med barbarisk tydlighet vad detta beteende leder till.
Vad är då himlen för ett ställe som är så fantastiskt att det uppväger allt detta? Jo det är ett ställe där du får vara nära den store ledaren, hylla honom och om du har riktigt tur spela harpmusik till hans ära. Det finns inget människovärde här, inga mänskliga rättigheter. Den store ledaren äger oss och kan göra som han vill med oss. Valet människan ställs för är inte heller fritt, du kan inte välja att ställa dig utan för guds makt. Valet är gör som den store ledaren säger eller bli straffad.
Jag har svårt att tänka mig en mer förkastlig intellektuell rörelse.
Problemet är inte de troende eller hur människorna korrumperar religionen. Problemet är religionen. Det kunde varit mycket värre. Det som räddade oss från undergång i fåfängda försök att förstå guds vilja och undvika hans hemska straff, var vår okunskap om massförstörelsevapen då religionen låg som en våt filt över vetenskapens utveckling och den civilisering som följde med de intellektuella och materiella framsteg den vetenskapliga revolutionen innebar.
En fråga kvarstår dock, hur kan någon önska detta på sig själv eller någon annan?
tisdag 8 mars 2011
onsdag 23 februari 2011
Det goda övervakningssamhället
You think you've got private lives, think nothing of the kind
There is no true escape I'm watching all the time – Rob Halford
Vad är det goda övervakningssamhället? Det är ett samhälle där varje individs liv kartläggs i minsta detalj och sen försöker samhället hjälpa denne att uppnå sina drömmar om de inte är farliga för samhället. Det är ett samhälle som bryr sig om dig inte bara som medborgare eller som medlem av en grupp, utan just dig som individ med alla dina bra och dåliga sidor. Det finns någon som vakar över dig och inte dömer, så vida du inte bryter mot lagen. Det fria valet är jobbigt, ansvaret odlidligt men det finns någon som serverar en begränsad mängd alternativ att välja på så att du inte gör fel.
Just nu finns det starka trender mot demokrati och övervakning fråpn stater och företag. Till skillnad från vad vissa tror går dessa väl ihop och sker i samma samhällen. Privatlivet valdes bort under Microsofteran när nätet gick från ett peer to peer-nätverk till ett med centrala servrar som samlar all information. Om vi vill ha företagande på ett gratis internet är detta det enda rimliga sättte att ge dem incitament. Denna information innehåller ett oerhörd värde för både vetenskap och marknad. Att som Hari Seldon i stiftelsen kunna förutse vad människor kommer göra blir mer och mer realistiskt. Det är en fråga om att aggregera och tolka datan vilket leder till starka trender mot monopolisering av denna information. Facebook har datan på en halv miljard individers sociala interaktion i flera år. Google vet vad de flesta har skickat för mail, har sökt efter o.s.v under snart tio år. Det finns självklart möjligheter att ställa sig utanför övervakningen men då få gör det medför det reella sociala sanktioner.
Privatlivet som vi känner det är borta för en generation. Men vad har vi egentligen förlorat? Är det inte en rest från en tid där individer behövde skydd mot förtryckande stater. Nu har företagen mottot ”Don't be evil” och fler och fler stater är demokratier som har medborgarnas bästa för ögonen. Möjligheterna som den här informationen är mycket stora, exempelvis för individuell behovsprövning av bidrag eller riktad reklam så att vi får information om precis de produkter vi vill ha.
Det finns motståndsgrupper som Free Software Movement, kryptoanarkister och piratrörelsen men de är mycket marginella. De har förstår farorna mycket väl men inte riktigt möjligheterna. Liberalerna verkar inte förstå hur detta står i konflikt med deras ideologi och lobbar för ökad statlig övervakning och prisar Facebook och Google. Socialdemokraterna är splittrade fast på helt andra grunder än avvägningen mellan det goda övervakningssamhället och privatliv. Kan de sin historia borde de också kunna välja det förstnämnda.
There is no true escape I'm watching all the time – Rob Halford
Vad är det goda övervakningssamhället? Det är ett samhälle där varje individs liv kartläggs i minsta detalj och sen försöker samhället hjälpa denne att uppnå sina drömmar om de inte är farliga för samhället. Det är ett samhälle som bryr sig om dig inte bara som medborgare eller som medlem av en grupp, utan just dig som individ med alla dina bra och dåliga sidor. Det finns någon som vakar över dig och inte dömer, så vida du inte bryter mot lagen. Det fria valet är jobbigt, ansvaret odlidligt men det finns någon som serverar en begränsad mängd alternativ att välja på så att du inte gör fel.
Just nu finns det starka trender mot demokrati och övervakning fråpn stater och företag. Till skillnad från vad vissa tror går dessa väl ihop och sker i samma samhällen. Privatlivet valdes bort under Microsofteran när nätet gick från ett peer to peer-nätverk till ett med centrala servrar som samlar all information. Om vi vill ha företagande på ett gratis internet är detta det enda rimliga sättte att ge dem incitament. Denna information innehåller ett oerhörd värde för både vetenskap och marknad. Att som Hari Seldon i stiftelsen kunna förutse vad människor kommer göra blir mer och mer realistiskt. Det är en fråga om att aggregera och tolka datan vilket leder till starka trender mot monopolisering av denna information. Facebook har datan på en halv miljard individers sociala interaktion i flera år. Google vet vad de flesta har skickat för mail, har sökt efter o.s.v under snart tio år. Det finns självklart möjligheter att ställa sig utanför övervakningen men då få gör det medför det reella sociala sanktioner.
Privatlivet som vi känner det är borta för en generation. Men vad har vi egentligen förlorat? Är det inte en rest från en tid där individer behövde skydd mot förtryckande stater. Nu har företagen mottot ”Don't be evil” och fler och fler stater är demokratier som har medborgarnas bästa för ögonen. Möjligheterna som den här informationen är mycket stora, exempelvis för individuell behovsprövning av bidrag eller riktad reklam så att vi får information om precis de produkter vi vill ha.
Det finns motståndsgrupper som Free Software Movement, kryptoanarkister och piratrörelsen men de är mycket marginella. De har förstår farorna mycket väl men inte riktigt möjligheterna. Liberalerna verkar inte förstå hur detta står i konflikt med deras ideologi och lobbar för ökad statlig övervakning och prisar Facebook och Google. Socialdemokraterna är splittrade fast på helt andra grunder än avvägningen mellan det goda övervakningssamhället och privatliv. Kan de sin historia borde de också kunna välja det förstnämnda.
torsdag 10 februari 2011
torsdag 27 januari 2011
Veckans internethjälte
Den stora äran tillfaller denna vecka Per Strömbäck. Han jobbar på nepotia, en lobbygrupp för IFPI m.fl.. I sitt inlägg tar han en svårförsvarad position(operatörsansvar/censur) och lyckas med konststycket att motsäga sig själv och förtala internetoperatören Bahnhof. Väl nere i gropen tar han ett extra spadtag bland kommentarerna men till skillnad från många andra att det kanske bäst att hålla tyst och inte gräva djupare, även på sin egen blogg. Den självinsikten applåderar vi honom för!
En värd kommentar till det hela var Viktualiebroderns:
”Intressant, Strömbäck menar alltså att utvecklandet av DRM för att tekniskt kringgå lagen om rätt till egna kopior är ett hån mot demokratin
Värt att lägga på minnet.”
En värd kommentar till det hela var Viktualiebroderns:
”Intressant, Strömbäck menar alltså att utvecklandet av DRM för att tekniskt kringgå lagen om rätt till egna kopior är ett hån mot demokratin
Värt att lägga på minnet.”
torsdag 13 januari 2011
tisdag 19 oktober 2010
Progressivitet - Pragmatism
Jag under hösten noterat en svängning i mitt tänkande åt ett mer pragmatiskt håll, antagligen influerat av sossesunkan och studierna i nationalekonomi. Det är både befriande och besvärande.
Att anpassa sig till föränderliga förhållanden är kärnan i pragmatismen. Detta är så allmänt accepterat att få förutom benhårda dogmatiker inte strävar efter detta. En annan viktig del av en pragmatisk grundsyn är insikten att man sällan har det rätta svaret på ett visst problem och att man därför bör vara försiktig i sina åtgärder. En tredje är att åtgärderna måste anpassas till de specifika förutsättningarna, det finns ytterst få universalmedel. Politik bör utformas efter ett samhälles institutioner och vara förverkligbar. Pragmatismen är dock otillräcklig.
Det finns någonting viktigare än pragmatism, nämligen progressivitet. Precis som att jag ser det som mitt främsta mål att förbättra mig själv, ser jag att förbättra sig självt som samhällets främsta mål. Det känns mycket historielöst att någonsin nöja sig med samhällets nuvarande kvalité, även om man ofta tror det så visar det sig gång på gång att det kan och att det blir bättre. Människans största bedrift är i min mening våran otroliga ackumulation av kunskap. Det finns ingen insats som är så produktiv och bestående som kunskapsökning. Om man nöjer sig skadar man indirekt alla framtida generationer. Jag tror även att minskat hopp kan leda till försämrat välbefinnande för många människor, vilket gör saker som inger hopp högst nödvädiga.
Utan progressivitet är pragmatismen en död fisk, en slak penis, en 7-poängsmahjong ett tomt skal. Pragmatismen är endast kortsiktig; den har ingen lång sikt, inget mål, ingen riktning. Den bör inte förväxlas med en ideologi. När vi konfronteras med ett problem i samhället ställs vi i en valsituation med oändligt många möjliga val där vi aldrig kan veta de fulla konsekvenserna av vårat handlande. Att reagera med försiktighet, så att vi väljer rätt, tror jag är suboptimalt. Anledningen till detta är att det sällan finns bara ett bra alternativ. Det viktiga är att vi väljer ett av de bra alternativen och se till att framskrida snabbt längs den utvecklingsbanan. Det finns med mycket stor sannorlikhet en bättre bana än den vi just oavsett hur mycket vi söker. Marginalkostnaden för sökandet ökar också hela tiden.
Jag tror inte att världen förbättras lika mycket av pragmatister som av personer med långsiktiga visioner som de driver även om det sällan blir som de tänkt sig.
Att anpassa sig till föränderliga förhållanden är kärnan i pragmatismen. Detta är så allmänt accepterat att få förutom benhårda dogmatiker inte strävar efter detta. En annan viktig del av en pragmatisk grundsyn är insikten att man sällan har det rätta svaret på ett visst problem och att man därför bör vara försiktig i sina åtgärder. En tredje är att åtgärderna måste anpassas till de specifika förutsättningarna, det finns ytterst få universalmedel. Politik bör utformas efter ett samhälles institutioner och vara förverkligbar. Pragmatismen är dock otillräcklig.
Det finns någonting viktigare än pragmatism, nämligen progressivitet. Precis som att jag ser det som mitt främsta mål att förbättra mig själv, ser jag att förbättra sig självt som samhällets främsta mål. Det känns mycket historielöst att någonsin nöja sig med samhällets nuvarande kvalité, även om man ofta tror det så visar det sig gång på gång att det kan och att det blir bättre. Människans största bedrift är i min mening våran otroliga ackumulation av kunskap. Det finns ingen insats som är så produktiv och bestående som kunskapsökning. Om man nöjer sig skadar man indirekt alla framtida generationer. Jag tror även att minskat hopp kan leda till försämrat välbefinnande för många människor, vilket gör saker som inger hopp högst nödvädiga.
Utan progressivitet är pragmatismen en död fisk, en slak penis, en 7-poängsmahjong ett tomt skal. Pragmatismen är endast kortsiktig; den har ingen lång sikt, inget mål, ingen riktning. Den bör inte förväxlas med en ideologi. När vi konfronteras med ett problem i samhället ställs vi i en valsituation med oändligt många möjliga val där vi aldrig kan veta de fulla konsekvenserna av vårat handlande. Att reagera med försiktighet, så att vi väljer rätt, tror jag är suboptimalt. Anledningen till detta är att det sällan finns bara ett bra alternativ. Det viktiga är att vi väljer ett av de bra alternativen och se till att framskrida snabbt längs den utvecklingsbanan. Det finns med mycket stor sannorlikhet en bättre bana än den vi just oavsett hur mycket vi söker. Marginalkostnaden för sökandet ökar också hela tiden.
Jag tror inte att världen förbättras lika mycket av pragmatister som av personer med långsiktiga visioner som de driver även om det sällan blir som de tänkt sig.
fredag 13 augusti 2010
utveckling och stil
Fröjdas kamrater! Tiden är kommen för den nya halvårsplanen. Jag ska bli mer teknologisk och stilmedveten. En viktig anledning därtill är att strävan att bli ett bättre parti. I linje med planmålen har en folkflashig mobil inforskaffats medelst vilken agitationen kan föras överallt. Detta meddelande är exempelvis skrivet väntades på en nachotallrik på uplands.
Poängen med allt detta är väl framför allt vikten av att anpassa sig till förändrade produktionsförhallanden. Att lära sig ny teknik och nya förmågor innebär omställningskostnader i fråghjqaa om tid och skamfyllda misslyckanden. I detta fall har centralkommittén dock gjort den rimliga bedömningen att de långsiktiga fördelarna kraftigt överväger nackdelarna. Detta innebär att en mer jämlik teknikkamrat behöver tillsättas. Med hjälp av denna förväntas jag bli 17% mer teknologisk till skillnad från 14% utan.
Ett mer seriöst inlägg kommer snart om feminism och historieskrivning och hur det relaterar till TtA.
Poängen med allt detta är väl framför allt vikten av att anpassa sig till förändrade produktionsförhallanden. Att lära sig ny teknik och nya förmågor innebär omställningskostnader i fråghjqaa om tid och skamfyllda misslyckanden. I detta fall har centralkommittén dock gjort den rimliga bedömningen att de långsiktiga fördelarna kraftigt överväger nackdelarna. Detta innebär att en mer jämlik teknikkamrat behöver tillsättas. Med hjälp av denna förväntas jag bli 17% mer teknologisk till skillnad från 14% utan.
Ett mer seriöst inlägg kommer snart om feminism och historieskrivning och hur det relaterar till TtA.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)