Dropbox becoming an hero

This is another example why I do not believe anyone who says that the private sector is smarter or more efficient than the public sector.

Dropbox is competing in cloud hosting/file sharing against google, amazon, microsoft and host of other companies. For such a service you want stability, stability, stability. If you build something based on their service you take a leap of faith as you trust them to keep the service operating and handle your data faithfully. If they can not guarantee the links and files for a foreseeable future then what use is it to build on their architecture? That the service will be there and keep hosting your files is the starting point after which user interface, security and other thing come into consideration.This put them at a disadvantage against the giants as they are a smaller company, more likely to go down.

However, they had one major edge over their competitors: the public folder. This was the easiest system available for file sharing when it came out and a lot of people started using dropbox because of it. This gives both a network effect and a boost to trust from having more users. It also locks the users into Dropbox as they would have to change all their links, their programs etc. Dropbox was a better filesharing service than any of their competitors and this is how many people use it. For instance, Dropbox is used in the scientific community as a cheap and easy way to host and share electronic journals and provide the references in hyperlinks. Without it the archive and the links are deas.

Today dropbox announces that it will in fact not have its competitive edge, that it will not guarantee that its users links are stable and that its users will have to redo every link just as if they switch platforms. It's very hard to get people and organisations to change their routines for things like file handling once you have enough people accustomed to your product, that is why companies like Google, Microsoft and Facebook can get away with their shit. What Dropbox does is really pushing the envelope on driving away customers. It is like giving you a slap in the face while giving a one time offer to switch to another provider. If you also take into account the positive feedback, every customer who leaves makes the service worse/riskier for those who remains, this might actually end Dropbox which means that there is even less of a reason to stay.

Regardless of how this goes for Dropbox as a business this is a significant loss for society. This will mean roughly a billion dead links all over the internet on sites without native image hosting. This will mean that all businesses built on the architecture of dropbox public folders will lose time, money, reputation or just close down. It illustrates the dangers of putting infrastructure in private hands. I would argue that both a decentralised system where people own their own servers or making cloud hosting public are better options than the current system. There is danger in putting even more data in goverments hands but we already trust them not to abuse more important data than this and there are mechanism to hold it accountable.

Kapitalism och marknad

Jag ser kapitalism och marknad som dialektiska motsatser. Kapitalismen uppkommer ur marknadsekonomin och men är en väl fungerande marknads motsats. Kapitalismen snedvrider marknaden och undergräver den helt om den inte hålls i schack.

Jag definierar kortfattat en marknad som ett anonymt utbyte av varor och tjänster genom priser. En marknad är ett decentraliserat/indirekt system för produktion och distribution av varor och tjänster. Den är ett sätt att förmå andra att producera varor och tjänster åt en själv, som beror av informationen som finns i dessa varor och tjänsters pris. D.v.s. pengar ger en en opersonlig makt över andra. Marknadsekonomi är det samhälle där de "viktigaste" varorna och tjänsterna produceras och distribueras via marknader.Man kan kategorisera marknader vidare, den viktigaste frågan är makten över hur priserna sätts. Sätts de av en enskild eller ett fåtal eller en mängd aktörer. (Aktörer kan vara mäktiga organisationer som stater eller företag eller grupper som familjer eller enskilda individer).

För att en marknad alls ska fungera behövs säkerhet, något eller någon som upprätthåller äganderätt och kontrakt. För att den ska fungera någorlunda effektivt behövs en stor mängd institutioner, normer, tekniker som förbättrar informationsflöde, säkerhet, möjlighet att försäkra sig mot risk etc. Marknaden är med andra ord en produkt av en väl fungerande stat och samhälle. För att en marknad ska fungera väl (utilitaristiskt) behövs jämlikhet i marknadsmakt. Ju större skillnader i makt desto mer snedvrids marknaden att producera och distribuera för de med mycket makt. Bristande konkurrens och stora välståndsskillnader är allvarliga hot mot en väl fungerande marknad vilket osökt för oss till nästa fenomen: kapitalism.

Kapitalism är utnyttjandet av marknadsmakt för att skaffa mer marknadsmakt. Den använder och undergräver väl fungerande marknader. I teorin om den fria marknaden driver konkurrens ner priserna och gör det omöjligt för en aktör göra en stor vinst över längre tid. Vissa använder detta som ett argument för att en oreglerad marknaden skulle fungera bäst. Ett mer rimligt sätt att på det hela är att endast genom att skaffa sig konkurrensfördelar kan aktörerna verkligen tjäna pengar. Konkurrensfördelar är som pengar en form av marknadsmakt och de tenderar att ackumuleras, pengar leder till konkurrensfördelar leder till pengar.

Med det sagt, så tillför kapitalismen också till marknadsekonomin: möjligheten att ackumulera marknadsmakt är ett starkt incitament till utveckling (tänk patent), marknader med en mängd små aktörer är instabila och har svårt att producera långsiktiga investeringar och utnyttja skalfördelar. Det finns olika kategorier, ofta efter vilka aktörer eller näringar som är viktiga (ex. statskapitalism, industrikapitalism, finanskapitalism).

Historiskt sett har marknader funnits i de flesta bofasta, lagstyrda samhällen som blir tillräckligt stora så att handel till stor del bedrivs med främlingar. De första skriftliga beläggen vi har är priser och skatter från Sumer i vars städer marknader dominerade av templen verkar ha varit regel. Kapitalism har också funnits på många platser, alla de ställen där det finns en tillräckligt stor marknad att manipulera.

Det vi menar som "Kapitalismen" är ett fenomen som blev tydligt först i Italien och sen Västeuropa från och med 1300/1400-talet. Jag skulle beskriva det som att finans och militär-kapitalister fick mycket makt över områdets splittrade marknader och de relativt små konkurrerande staterna och drev dem till expansion och militärteknologisk utveckling. I jämförelse hade Kina under samma period en mer dynamisk välfungerande marknadsekonomi, vilket delvis beror på att staten hindrade andra aktörer från att bli alltför mäktiga. Denna ledde till en stor befolknings- och välståndsökning under speciellt 1600 och 1700-talen vilket är varför Adam Smith som så många andra upplysningsmän såg upp till Kina.

De missade vad som hände runt omkring dem. Europas militär- och industrikapitalism bröt igenom barriären för mekaniserad produktion med fossila bränslen. Från och genom Napoleonkrigen exploderade Europas härsmakt ut över världen och inordnade den i sitt kapitalistiska system. Den brittiska erövringen av Indien och opiumkrigen för att öppna Kinas marknad för indiskt opium är av större betydelse för världens ekonomiska historia än laissez-faire politiken i metropolen. Det är den senare vi får höra om som modellen för industrialisering trots att ingen annan stat industrialiserade på samma sätt som Storbritannien eftersom ingen annan hade världshistorien största sjöimperium och ett stort teknologiskt övertag.

Kort bibliografi

Giovanni Arrighi, Det långa 1900-talet
Giovanni Arrighi, Adam Smith in Beijing
Ferdinand Braudel, Materiell civilisation och kapitalism 1-3
Ferdinand Braudel, Kapitalismens dynamik
David Graeber, Debt, the Last 5000 Years
Andre Gunder Frank, Re:Orient
Kenneth Pommeranz, The Great Divergence
Peter Temin, The Roman Market Economy

Reflektioner kring en defensiv feministisk strategi

Feminismen har en kulturell hegemoni i Västvärlden idag. Med det menar jag en bred definition av feminism som: lika behandling av människor oavsett, kön, könsuttryck eller sexuell läggning. Det är rättfärdigat att göra undantag från detta för att kompensera för signifikanta strukturella ojämlikheter. Denna hegemoni är inte ohotad. Även om feminismen har vunnit många segrar så är den kopplas till liberalismen och socialismen vilka båda är på tillbakagång. Istället växer konservatismen, ridande på att nationalismen har övergetts av många liberaler och socialister samt den religiösa väckelsen inom islam och kristendom.

     Detta omskapar det politiska landskapet så att en kulturdimension läggs till den ekonomiska. Konfliktlinjerna är mellan medel- och arbetarklass, storstad och landsbygd. Ett tydligt exempel är kulturkriget mellan liberals och conservatives i USA, men även i Sverige ser vi en liknande utveckling. Feminismen riskerar att bli ett slagträ på storstaden/medelklassens sida istället för något som omfamnas av alla partier och grupper, att förlora sina kulturella hegemoni. I detta och kommande inlägg tänkte jag skriva ner mina tankar kring hur en defensiv feministisk strategi för att undvika en sådan utveckling kan se ut.

Normkritik - det är saligare att konstruera än att dekonstruera

    Det jag vill börja är en fråga om semantik som jag anser är relevant för hur den feministiska rörelsen ser på sig själv: ordet normkritik. Precis som med tillväxtkritik och arbetskritik känns ordvalet som gjort för att tilltala en minoritet intellektuella och se till att de förblir en minoritet. Detta ord är både otaktiskt och osant för att beskriva feministisk praktik i dag. Det är otaktiskt eftersom det får feminismen att verka som en mer samhällsomstörtande rörelse än vad den är. Detta kan entusiasmera de redan frälsta men avskräcker de osäkra, ovilliga och oinsatta. Det är osant eftersom feminismen så som den praktiseras idag handlar till stor del om att etablera nya normer för exempelvis samtycke vid sex, hur kvinnor bör skildras i media, hur man beter sig mot folk med avvikande könsidentitet, hur man uppfostrar barn.

    Normer är centrala i byggandet av det goda samhället. De får människor att behandla andra väl med hjälp av ett socialt tvång istället för ett lagligt eller fysiskt tvång. Till exempel gör det att de flesta personer inte skulle följa ett infall att tafsa på en annan person även om brottet antagligen inte skulle utredas av polisen. Det är orimligt att vara emot normer generellt, vilket är vad ordet normkritik antyder. Bör vi inte istället säga att vi vill uppnå är ett samhälle med feministiska normer? Här kommer till mer av en öppnare fråga. Kan feminismen både etablera en kulturell hegemoni och vara radikal/samhällsomstörtande? För mig är det första viktigare än det andra men jag utesluter inte att så bred rörelse som den feministiska innehåller båda delar. Det centrala för mig är att rörelsen behåller en bred folklig förankring och inte förlorar sig i intellektuella strider som den radikala vänstern gjorde på sjuttio-talet.