lördag 24 april 2010

Existensialism, igen, för att jag behöver det

Ju mer jag läser desto mer sugen blir jag på att utforma egna teorier, egna sätt att förstå världen. Det är viktigt för mig att ha ett moraliskt system att placera sina handlingar i. Min moral bygger på den förståelse av vana och val som jag lade ut i det förra inlägget. Det leder till följande moraliska imperativ:

Du ska sträva efter att förbättra dig: vilka vanor du har, vad du tänker, vad du känner, vad du gör.

Vad en bra människa är blir här underordnat själva strävan, båda dessa hänger samman och kan inte sägas finnas helt utanför varandra. Att sträva efter att vara en bra människa är mycket nära att faktiskt vara en bra människa. Vilka specifika kvalitéer som ingår är i viss mån subjektivt men det råder ändå en förhållandevis stor enighet i samhället om många kvalitéer som önskvärda.



Du ska sträva efter att göra så rationella och medvetna val som möjligt i denna process.

Detta uppnås genom att skaffa kunskap om världen, samhället, organisationer och individer. Att skaffa denna kunskap är ett arbete utan slut men ett nödvändigt arbete. Kärnan i budskapet här prioriteringar, du ska vara medveten om hur du prioriterar och veta att i stort sett allt är möjligt att genomföra om du lägger ner tid på det. Du kan bli vad du vill men inte allt samtidigt. Du bör vara väldigt vaksam mot den försvarsmekanism som gör att vi avfärdar saker som verkar svåra som ouppnåeliga, inte så viktiga egentligen, något som andra är bättre på. Det är den som gör att vi offrar våran moral på vanans altare. Säg nej, bestämt nej, till bekvämlighet och trevlighet. Dessa är fruktansvärt farliga, de är instrumenten varigenom förtryck verkar i våra tillrättalagda privilegierade medelklassliv.

En viktig fråga är hur strukturer i samhället påverkar och begränsar oss som individer. Hur fria är vi? Det är både jobbigt och nödvändigt att konstant utmana tankemönster och maktordningar men jag tror att det är bättre än alternativet, att låta dessa bli en anledning att agera omoraliskt. Om vi finner en struktur som hindra oss från att förbättra oss som människor är det vår plikt att försöka lösa problemet. Vi måste agera för ett bättre samhälle, för mer och bättre organiserad kunskap.

Som ni ser så hänger det sista stycket inte riktigt ihop logiskt än. Jag ska tänka mer på det. Det ska bli minst ett inlägg per vecka från och med nu.

lördag 17 april 2010

Sartre och brädspelen

Jag har vanan att spela brädspel. Detta betyder att jag kan göra det utan att reflektera över det, att jag förstår världen genom brädspel och brädspel genom världen, att jag umgås genom dem. Jag är av och genom dem. Denna internalisering är dock av dubiöst värde. Jag har lyckats att bli mycket skicklig och bildad inom brädspel men något har gått förlorat, reflektionen, tanken. Det var en viktig anledning att jag började med brädspel. Det utmanar en, tvingar en att tänka, analysera och ta beslut. Varje nytt brädspel jag lär mig blir lättare, att spela svårare spel fungerar inte då det är mycket svårare att hitta spelare till dessa och de tar väldigt lång tid att sätta sig in i och spela.

Vanan sitter kvar, som vanor gör, och jag tycker att brädspel är mycket roligt ibland. Känslan av att göra saker av vana är dock skrämmande. Jag började fundera på vanan, och ju mer jag tänkte desto mer insåg jag att personer gör och gör om sig själva konstant. Vi bestämmer vad vi tänker, känner och klarar. Detta öppnar för existensialismens totala och plågsamma ansvar: vi kan inte komma undan genom att säga att vi har/inte har talang. I mahjongregelboken står det ”the players should improve themselves mentally during the game”, nu får det en ny innebörd. Är det inte en moralisk skyldighet att förbättra sig under spelet, att bryta ner dåliga vanor och bygga upp nya?

En invändning är att människan har begränsade resurser; tid, energi, social status med flera begränsar våra möjligheter att lära oss allt. Det är helt sant men ansvaret för prioteringarna ligger dock lika tungt på inviderna som världen på Atlas skuldror. Vem vi är är ett mycket svårt val, det tvingar en att tänka, analysera och ta beslut. Att skapa mig blir mitt nya brädspel. Min planerade strategi är att satsa på kunskap, det känns mycket mer meningsfullt än nöje. Jag tror att historien kommer att ge mig rätt.

Danmark är ruttet någonstans

Syftena med den här bloggen är:
1 Öva på att skriva snabbt utan tänka efter så jävla mycket innan
2 Vara mer kreativ på min internettid
3 Sprida kunskap/teorier/internhumor i ämnen som intresserar mig, d.v.s. jag är kunnig inom.
4 Att dokumentera viktiga tankar för mig för tillfället.
5 ???
6 Profit

Ämnen den antagligen kommer att beröra och förhoppningsvis föra samman:
Filosofi
Vetenskap
Internhumor
Döds
Créme Fraiche
Religion
Brädspel
Politik